Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl. Inte var det nå’t urbota inte. Men tror ni inte, att han
fick tre års fästning föret ändå, när han kom te’ tinget?
— Nu ljuger du igen, Måns, menade vi.
— Ljuger ja’! Nänämen! Per Israelsson tog sig en höst
för att göra sig lite pengar i sin fattigdom. Han hade inte råd
att göra dom utå annat än tenn, stackarn. Men han hade efter
vanligheten för brådt och glömde sätta helskägg på kongen.
För det fick han tre år, så det fordras inte möcke’ för att fälla
ikull en karl, när han kommer inför tingsskifvan, suckade Måns
i Gölen.
— Men ja’ har inte myntat nåra pengar eller förfalskat
kungaporträtt! sa’ Anders Karlsson.
— Nå, hva’ har du då krånglat med, efter du ska’ inför
Pontius Pilatus? Nå’t ondt har du väl gjort! lät mjölnaren.
— Det är inte så väl heller! Ja’ ska’ dit och vettna.
— Vettna! grinade vi. Vettna ä’ väl ingen konst. Inte
behöfver du se hängfärdig ut för det.
— Jojomen! En kan ju så lätt försvära sig. Men det är
då inte det värsta, utan se n ska’ en i all sin tid gå och vänta
på att få stryk utå den, som en vettnar emot. Aldrig en dag
går en säker, stönade Anders och ville gråta i kvarnkammarn.
Ni kan inte tänka er, livad det gjorde oss ondt 0111
karla-stackarn. Ty han hade ju verkligen rätt uti det han sade.
Och så bådo vi honom vackert och väl att tala om sin sak
från början till slut, på det vi möjligen skulle kunna grunna ut
något sätt att råda och hjälpa honom. Och det var verkligen,
såsom ni ska’ få höra, ett ledt mål han kommit uti.
Bengt Nilsson i Fagerhult och Sven Kask i Österäng hade alla
da’r varit de bästa bussar i kristenheten. Det var knappt en
fjär-dingsväg mellan deras hemman, och förty hade de ett
beständigt hopaliang med livarandra. De skrefvo på banklån för
livar-andra, ocli när de behöfde pengar dess emellan för något
sär-skildt momang, så svängde de ihop växlar och delade beloppen.
De bägge karlarne voro såsom ett. De lånade ärjkrokar och vagnar
och järnspett och flåliackor och snus och brännvin af hvarandra,
men kommo aldrig i gräl. Och om Kaskens hustru blef kaffelös,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
