Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så behöfde hon bara smita ner till Nilssonskan i Fagerhult för
att bli hulpen ur trångmålet.
Det rådde med ett ord en obeskriflig vänskap mellan de
bägge fjärdingsbönderna. Bengts hustru hade flera hundratals
gånger åkt med Kasken till sta’n och sålt smör, eftersom Kasken
hade häst, hvilket Bengt inte hade, och många tjog gånger hade
de inte kommit hem förr än sent om kvällarne.
Men aldrig hade det fallit hvarken Bengt eller Kasken in
att skälla och vara svartsjuka för det. Så gick det i många
herrans år, och ingen kunde ana att Bengt i Fagerhult och
Kasken i Österäng skulle bli okontanta.
— Men i år ha de blifvit de värsta dödsfiender på jorden,
och i detta momang skulle de inte ha’ något emot att se
hjärteblodet rinna ur hvarandra, suckade Anders och snöt sej.
•— Kom den förhärdade svartsjuka’ emellan? sporde vi.
— Nej, men saken var den, att Bengt i julas sa’ till Kask:
»Vi, som ä’ så bra bussar och ha’ så möcket annat hopaliang,
vi kan gärna promenera på tidningen te’sammans, och så kan
mi’ flicka ta’ hem henne, när hon går hem ifrå’ skolan. Så läser
ja’ först, och så hämtar du henne här. Det blir ju billigt och
bekvämt.»
— Dä’ har du djädrans så rätt i, svarade Kasken.
Därvid blef det också.
Kasken och Bengt salade ihop pengar och läste tidningen
och Bengts flicka tog hem henne om lördagskvällarne, när hon
vankade från fortsättningsskolan.
Men det blef inte galet, förrän de börjat med den ordningen.
Kasken, som var vurmer på läsning, kunde förstås inte styra
sej tills Bengt hade traggat igenom bladet, utan han kom ibland
på tisda’n och aldrig senare än onsdan upp till Fagerhult för
att hämta avisan.
Och då kunde det ofta hända, att det fanns två eller tre
spalter i henne, som Bengt inte hunnit se igenom, hvilket
förargade honom rysligt. Han tyckte, att han blef lidandes på’t, så
mycket mer som Kasken ju fick ha’ samlingen och när som helst
hade tidningen att ögna uti. Bengt tyckte, att Kasken var för
bråd på’t och trodde, att han inte unnade honom den valuta af
tidningen, som han hade rätt till. Och när det gått en tid, blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
