- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
238

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tade med mej 0111 min käring, om mina kalfvar ock barn
och. sto’ framför mej med händerna under förklä’t. Rätt hvad
det var, krasmade det till i min mun. Det är en deg-klump,
tänkte jag.

Men i detsamma sprang Maja på mej och skrek:

— Bevars, dä’ har kommit ett hår i degen. Ursäkta
mej, dä’ sitter i mungipan på dej! Så drog hon till i en
tråd, som hon ringlade ut ur min mun.

Och när hon ryckt till, begrep jag, att det var ett litet
utå di där förbaskade gäddedragen, som mannen hennes
köper ifrå’ Stockholm. Draget hade hon kört in i bullen och
lurat i mej, den häxan. Den ene hullingen gick igenom
öfverläppen, den andra genom underläppen. Stina i
Bråta-bäck fick se’n skära ut dom. Sveda och värk har det varit,
och jag har sitt ut i synen som en kinesisk gris. — Ja,
domstolen känner väl till di där grisarna med uppåtvända
trynen, som hushållsgillet har införskrifvit. Som ett sådant
svin har ja sitt ut i fem veckors tid, för det hon lurade
gäddedraget i käften på mej.

— Men han talar inte 0111 att . . .

— Töst käring! Hvad yrkar nu käranden?

— Jag yrkar betalning för sveda och värk, och jag yrkar
halshoggning på Maja för lifsfarligt vapen, sa’ Jödde.

■—• Hvad säjer du om detta, Maja? Töst, vänta ett
grand. Har du antecknat, hvad han sagt, sekreterare? Gå
på nu Maja.

— Jo, det var — låt mej se — jo det var på hösten
eller kanske det var på våren — nittonhundra — som
karlen min låg i dödssjukan, så att jag själf fick lof köra te’
kvarn. Jag kom dit och satt där i kvarnkammaren, och
den där skrubbelinen var där förut. »Jag ska’ bära in och
hälla på din mäld», sa’ han. Och han gjorde’t. Och han
var så smilefiner och friade te’ mej i kvarnkammaren —
ifall karlen min händelsevis skulle dö förstås — och
klappade mej och kösste mej — och bar ut mina mäldsäckar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free