- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
239

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

niir det var färdigt — och satte för mina stutar och hjälpte
mej upp på lasset — och knöt åt halsklä’et och bå’ G-u’ vara
me’ mej. Men när jag kom hem, var karlen på
bättrings-vägen, och när jag skulle baka, gjorde sej degen inte. Jag
försökte alla upptänkliga medel. Men det var löx. En tid
efteråt fick jag höra, att Jöddes säd varit frostskadad. Nu
tror jag, att han bytte säd med mej vid kvarnen, det har
Lina i Slabbabo sagt, att hon kan svärja på’t också. Ja,
min karl kom sej, mjölet var oäkta. Jödde stal min go’a
säd och lämnade mej sin usla smörja igen. Nu yrkar jag
inför förlikningsdomstolen skadeersättning för mjölet, yrkar
häktelse på fähunnen för stöld och ansvar på honom för
han kösste en gift kvinna. Och får jag inte min rätt här,
så är det en ussel domstol, som inte ä’ värd två styfver —
och––––—

— Töst! röt nämndemannen.

Ja, en kan knappt tala om, hur det gick. Käranden,
som fått gäddedraget i käften, hade hela sin släkt med sig
till domstolen, käringen hela sitt parti. Innan
nämndemannen och bisittarne hunnit bilda sig en mening om processen,
var hela församlingen i slagsmål och gräl. Det var, som
om en orkan farit kring väggarna, inom hvilka
förlikningsdomstolen satt.

Nämndemannen sökte åstadkomma tystnad medelst
klubbslag. Men klubban gick sönder. Och när han stod där med
bara klubbskaftet i sin hand, kom orgelnistfaen och tittade
i dörren.

— Ge’ mej något att äska ljud med! vrålade
nämndemannen.

Erun sprang efter sin sockertång och gaf honom.

Men när nämndemannen dräpte tången i bordet, fick
han fingrarna emellan fjädrarna.

— Aj, aj! vrålade han och viftade med sin blodiga
näfve mot taket. Tången Hängde vid. Det såg ut, som om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free