Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvart ska’ postmästarn lägga i väg så tidigt på da’n?
sporde de honom, när han drog igenom Stoarps by.
— Åh, ja’ ska’ göra en liten schväng! svarade Johannes och
såg vördig ut.
Men pojkrackarne hade sett en flik af hans lielgdagsrock i
knytet och anade genast argan list. — Och så fick han spioner
efter sig, stackarn.
Det dröjde inte så värst länge efteråt, förr än jungfru Fia
kom, också lion med ett stort knyte i handen, och rultade, knyckte
på nacken och pustade i brinkarna.
Byafolket hade knappt fått syn på henne, förrän de begrepo
något så när, livad som var på färde, ocli inom kort var hälften
af folket oförmärkt i hälarne efter henne.
Ty där bor, gunås, ett vrångt och ledt folk uppe i Stoarp.
Det ha de alla da’r haft rykte för.
Men Johannes och Fia anade intet ondt, utan träffades
gladeligt på den utsatta mötesplatsen.
— Nu ska’ vi byta om kläder i rappet! myste Fia, och det
gick som ett huj för dem bägge två att ta’ af sig
hvardagskläderna.
Johannes skulle just hoppa i sina söndagspantalonger och
Fia stod i underkjolen och dammade af samt rätade till bakvåden
på sin svarta klädning, när alla Stoarpaborna rusade fram och
skreko och tjöto värre än 0111 de varit hedniska indianer.
— Skynna på och hjälp oss ringa in vargen! larmade de.
— Ä’ här en varg? bäfvade fästfolket.
— Vesst i hundan ä’ här dä’! Han kommer häråt allt liva’
lian kan! hojtade folket.
Fia dängde sin klädning och började rulta af sådan I1011 var
det fortaste lion kunde åt prästgårdshållet, och Johannes
lämnade sina byxor i sticket, och sprang — skam att säga det —
i kalsongerna efter så argt han orkade.
— Nu komma gråbena! Tre ä’ di! bölade Stoarpaborna, och
dess värre sprungo Fia och Johannes i förskräckelsen.
*
* *
*
Pastorn hade just slutat att döpa Kristins flicka i Åboliden,
när dörren till ämbetsrummet slogs upp och Fia rullade in i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
