- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
246

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

underkjol oeh utan liufvudduk. Tätt efter henne kom Johannes
hättelös och utan pantalonger.

Bå’ präst och faddrar blefvo alldeles förfärade.

— Mina vänner, mina vänner, liuruledes och hvadan kommen
I ? Håfven I varit fallna i röfvarehänder eller har den onde anden
farit in i edra kroppar? frågade pastorn, medan fadder-gumman,
drifven af räddhåga och förskräckelse, vände barnungen upp och
ner tre gånger för att dymedelst motverka trollskottet.

— Nä’, nå’n annan ande har inte farit i oss än den, att vi
skulle be’ oin lysningssedel, men så kom di och sa’, att där ä’
tre vargar i Boarps hage! pustade Fia, medan Johannes kröp in
i ett hörn för att skyla sin nakenhet ett grand.

Pastorn blef allt mer och mer förbluffad, men när de talat
om en del af äfvenlyret, så var han inte dummare, än att han
begrep hela schäsen.

Han skref ut lysningssedeln, och se’n ställde lian dem framför
sig sådana de voro, och talade till dem om kärlekens sötma och
äktenskapets helgd.

När pastorn se’n kom in till sitt middagsbord, grinade han
som en vanlig syndare och sa’, att väl aldrig någon präst haft
ett fästepar i sådan skrud framför sig förut vid en helig
förrättning.

Men ett sådant tjut och hurrande det hölls utmed vägen för
Fia och Johannes, när de sedan gingo hem, det kan inte omtalas,
och Johannes påstår själf, att det var det värsta han varit ute
för. Ty de synddrypande Stoarpsborna hade naturligtvis burit
undan och fördolt deras kläder.

— Ja’ har aldrig varit så erkebuserad i hela mitt lif. Ja’
trodde i hvar stund, att ja’ skulle få slag eller obstruktion!
sa’ han.

Men gifta blefvo de se’n, fast det inte töfvade så länge,
förrän »postmästarn» ångrade på’t.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free