Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Dä’ passar inte. Kött ocli fläsk ocb. korf ocli bruna
bönor ska di’ bå i början. Dä ä’ den vanliga kalasgången!
invände Lisa.
Men bon fick lof att foga sig, ocb så satte vi oss kring
bordet ocb sjöngo först, såsom anständigt är, två bra
psalmversar. Därpå klämde vi till med pannkakorna. Den, som
ätit ostkaka någon gång, vet nog, bur godt det är. Men
ban bar då också reda på bur belgottes tvärmätt en blir
utaf sådan pannkaka. När en bållit på en balftimme, blir
man, som om man vore stoppad invärtes. Ocb jag lät mina
gäster äta pannkaka, så svetten lackade af dem. Jag visste,
bvad jag gjorde.
När den andra maten kom in, var det stopp, att de
kunde få ner en enda bit, så mätta voro de. De försökte
på alla upptänkliga vis, de lossade sina bukgj ordar ocb
väst-ocb byxslejfer, de gingo ut ocb stampade på förstubron ocb
tråkade ocb vredo sig på bänkarna, så att ett och annat
bräde brast och själfva kyrkovärden drog i golfvet som en
skålling och fick fiskasåsen öfver sig. Men äta gick inte för
dem. De voro för stinna af pannkakorna. Ocb dock hade
de inte tärt mer än sjutton.
— Ät, godt folk, och håll till godo med det lilla huset
förmår! ropade jag. De försökte, men––––––––-
Så togo vi till sötosten. Några bitar tråkade de för
skam skull i sig. Men däraf blefvo de än mättare, så att
de inte ens kunde doppa i kaffet efter maten, hvai’ken karlar
eller fruntimmer, utan de drucko bara slätt kaffe, ända tills
de reste hem. Så stinna och mätta voro de, att de inte ens
kunde sjunga psalmen efter maten.
På det viset fingo vi allt det välsignade soflet öfver.
Det räckte till Vårfrudagen och ändå hade Lisa och jag det
styfvaste kalas hvarenda dag. Vi åto kalasmat till hvarje
mål, för annars skulle det bara stått och möglat och skämts
och surnat.
På det viset ska’ män’skor hålla kalas. Då är det
någon idé med det, och då ruinerar kalaset ingen, utan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
