Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyårsafton stod jag ute på backen ocb smäckte ihop
bänk efter bänk, så att svetten lackade af mig. Då började
förningama komma.
Ack, bvad det är dråpligt med kalas, gubbar!
Där kommo drängar ocb söner knallande med halfva
kalfvar ocb får ocb stutabringor. De bälsade så godt från
sina respektive bera och bådo, att vi skulle hålla till godo.
»Dä’ ä’ lite men välment», sa’ de.
—• G ack in te’ Lisa, för jag har så brådt och Gu’ vet,
äss ja’ hinner få alla bänkarna i ordning-, sa’ jag och
borrade och böstade.
Och pigor och döttrar kommo trippande med
smör-trillingar, mjölkstånkor och brödknyten, så att de kunde bära
sig fördärfvade, de små änglarna.
— Gack in te’ mor, ja’ kommer inte ifrån mitt myckna
bänkagörande, upprepade jag. Hvilket var en illmarighet af
mig. Jag visste nog, att allesammans vid återkomsten till
sina respektive hem skulle säga:
— Dä’ måtte allt bli ett rysligt stort kalas, för han hölls
med att göra en oräknelig hop bänkar ute på gatubacken!
Och när mororna fingo höra sådant, så skulle detta hafva
en god inverkan på storleken af den förning, som de själfva
skulle transportera med sig, när de kommo kalasdagen. Alla
ville vara värst kantänka.
Och jag hade inte räknat fel. Vi fingo hela bakstugan
full af föda utaf alla upptänkliga slag, så Lisastackarn visste
rakt inte, hvar hon skulle hysa allt. Och jag själf kunde
inte nog tacka försynen, för det jag fått ingifvelsen att ställa
till kalas i vårt sofvelbetryck.
När gästerna samlats nyårsdan, hade vi, så sant jag
lefver, utom allt det myckna och välsignade förningssoflet,
inte mindre än trettiofyra ostpannkakor stående på sängar
och soffor och under sängar och soffor i nattkammaren. Gu’
välsigne den, som fann upp våra kalas.
— Nu ger vi dom ostkaka allra först, sa’ jag till Lisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
