- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
287

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vi liade inte lockat Pepparstedt till henne eller tvingat honom
te gefte.

— Utan dä’ va’ väl, som ni kan förstå, hans ställning
och hans fordringsägare, som tvingade honom att köra nacken
under oket.

— Nå, när prästen vigt dom, och Pepparstedt och Mari
vände sej om, och vi skulle barka fram te gratulering, så tog
han opp och sjöng den där pinopsalmen:

»Skåder, skåder nu här alle.»

— Och den skrek han så fradgan yrde ur truten på’n
medt i synen på oss släktingar och hela brustassen.

— Yar dä’ krestligt handladt emot oss och emot den
gamla sjåtan, som han nyss lofvat älska i nöd och lust?

— Hm! Nä’ dä’ var ledt! Men när de nu vilja ändra
så möcke i bå’ psalm- och handbok och i prästalöften och
andra symboliska böcker, så borde de ändra ett grand i
vigselformuläret också! utbrast Salomon.

— Hva’ är där för oriktigheter i vigselformuläret,
undrade jag.

— Jo, det där om älskandet skulle ta’s bort, när bru’a
ä’ gammal eller grym. Hvem i hundan kan åtaga sej eller
förbinda sej till att älska en grömsing eller ett käringas i
lust och möcke mindre då i nöd! gormade Salomon.

— Dä’ har du förhärdadt rätt i. Dä’ ska’ vi stöta på
beskop Billing eller Heiiman i Stockholm om, så att svenska
folket kan komma ifrå’ ett älskande, som egentligen är emot
naturen! instämde vi andra.

— Och nu på bouppteckningen, fortfor Klas, predikade
den förhärdade Pepparstedten bela förmiddagen och omvände
oss hela tutten, innan vi gjorde arfskeftet, och sjöng och
grät och välsignade oss, innan vi skrefvo under och godkände
papperet. Men se’n jag nu grunnat öfver’et på hemvägen,
har jag kommit underfund mä’, att han ensam rifvit till sig
all lösegendomen.

— Sicken helsefyr! gapade vi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free