Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och får arf va en halfgård, tar en knektatös till äkta, det är
mera sällsynt. Man var fördenskull inte alls rädd för Mina
Klang. Hon kunde naturligtvis inte bli farlig för Johan,
än skönt hon såg tiotusen gånger bättre ut än Klara i
Rumperyd.
ilen Mina hade inte var’t många dar uppe i Höljeryd,
förrär, Johan började följa efter henne med ögonen, hvart
hon gick. Han tyckte, att det var en helt annan ställning
på heme än på Klara. Knektatösen var så mjuk och så
rapp, iå kvickögd och så smidiger. Hvar hon ställde sig
eller sitte sig i Höljeryd, tyckte Johan, att hon passade så
innerlig väl. Det var en sådan bedårande vaggning på hennes
höfter, när hon gick, att det rent af stockade sig i bröstet
på John. Han började snart önska bå’ Klara och hennes
gård oh sin gård hundan i våld. Det fanns intet hemman
i kristeiheten, som ginge upp mot ett litet torp, om blott
Mina v>re där, tyckte han.
Ha hade inte trippat fjorton dar i Höljeryd, förrän
Johan ur kär i Mina och hon i honom. Och kärleken dem
emellan blef så stark, att de rakt inte kunde dölja sitt
tillstånd. Till och med gubben i Höljeryd begrep schäsen. Men
han griade bara.
— Dä’ ä’ herratag i pojken och godt gry. Måntro jag
var en jäkel jag ock i min ungdom te’ å härja mä’ töser
härs oc. tvärs, innan jag blef gift! log han. Gubben var
liksom ,tolt öfver pojkens framgång. Det blef emellertid
snart anat ljud i skällan. En dag sa’ Johan till far sin:
— Ti får lof rifva opp med Rmnperydsboarna, för jag
gifter ng aldrig med Klara!
Eaern gapade bara.
—Vet du inte hut! Dä’, som ä’ sagdt, ska’ ske. Och
här kr t a inga knektatöser mellan barken och trädet, förstår du.
Mi det blef allt värre och värre. Ty kärlek växer så
förskrakligt som man vet. När han är af rätta sorten,
förstås Annars vissnar han snart och dör.
Br var emellertid prima kärlek å färde, ty en dag för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
