- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
334

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klarade Johan, att han ovillkorligen skulle resa till Amerika
ifrån bå gård och grund och föräldrar och andra årets
beväringsexercis, om han inte på annat sätt kunde få slippa
Klara i Rumperyd och få Mina Klang.

Då blef gubben i Höljeryd allvarsam och började grunna
öfver saken och hur han skulle kunna klarera härfvaa och
kurera Johans kärlekssjukdom.

Att det ville allvarsamma medel till, det begrep hin.

Mina måste ur huset.

Men gubben visste emellertid nog, att utdrifvaidet af
tösen inte skulle vara tillfyllestgörande i detta fall.

Ty passade han kvällen före hennes afflyttning på att
utföra ett bastant knep. Medan Mina och Johai sutto
någonstädes bland buskarna i Höljeryds hagmark och kärnade
hvaran dra, gjorde gubben en liten öppning i skoniigen på
hennes helgdagsklänning och stoppade in en fentiolapp
mellan skoningen och ylletyget samt sydde sedan Snt och
vackert till öppningen.

Mina hade varit borta ett par dar. Gubben i löljeryd
och Karl Peter i Rumperyd sutto vid Gumarps vägltäl, där
de stämt möte, och talades vid.

— Nu knäcka vi nog kärleken. Eller är dä’ nte bra
utluradt? Yi gå nu och ta fjärdingsmannen med os, och så
masa vi ner till Klangens, visitera hennes grejer, ocl så hitta
vi femtilappen insydder i hennes klänning. Fast >lir hon,
och sen vore det väl underligt, om Johan vill vl henne,
förklarade Höljerydsgubben.

— Men det är i alla fall synd att skämmaut tösen
för alltid. Yi få kanske bara ondt af’et i våra smveten,
invände den andre, som i alla fall var en ganska
rättänkande man.

— Ondt! Tror du inte, att det ska’ kännas vrre, om

vi inte få para ihop våra barn och lägga våra gårdr under
en plog. Dä’ målet ä’ väl viktigare än en hel
plutorknekta-ilecker. u

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free