- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
380

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ja’! Nu få vi lof se om hästen, ccli sen in och ge Britta en
dosis! suckade han.

Och Britta fick också i sinom tid sin del ur den andra
flaskan.

Just som han slutat den ingifningen kommo patron Hansson
och jag upp till Ragnarök i ett ärende.

— Hur står det till? sporde vi.

— Så illa det kan! Men nu har jag. gualof, fått medoksin
te bå’ den ena och den andra! Det skadar väl inte, om ja’ ger
Britta en dosis te’ utaf dä här, patron? lät Sven och flydde
Hansson flaskan.

— Bevare honom Gud för sådant! Det här är ju för djur!
svarade patronen, när han läst lappen på flaskan.

Ni skulle ha’ sett Sven i det momanget. Håret började
resa sig på hans hufvud och munnen blef precis trekantig på’n.

— Då har jag förbanningen gett sogga hustru mins och
hustru min soggans meklament! Hva’ ska’ dä nu bli å’?
jämrade han.

— Ah, trösta dej du, sa’ jag, för efter skolmästarens
vetenskap har människa och svin likadana inälfvor, och då ska’
väl det, som är bra för den ena, vara gagneligt för den andra
också.

Patronen, som är en inbunden allvarskarl, rankade på
hufvudet och sa’, att vi inte vore stort likare än kreatur bå’
Sven och jag. Och så gick han sin väg, som om han blifvit
bränd.

Men Sven lugnade sig vid mina ord och mente, att eftersom
båda delarne kostat grofva pengar, så måste de väl göra någon
verkan dit de kommit.

Och verkan gjorde »meklamenterna». Ty framåt nästa
otta slocknade bägge två de sjuka i Ragnarök. Ja, det vill
säga, att suggan stucko de ner för att rädda fläsket. Men det
blef i alla fall odugligt, eftersom det var mysk, som Sven hällt
i henne.

Stackars Sven! det var ett hårdt slag för honom, att mista
båda två på en gång, just när priset börjat stiga på fläsket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free