Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under déssa och dylika samtal nådde vi kyrkan öch
be-grofvo Anders i Karshult med all möjlig suckan, pust och
hedérs-bevisning.
En karl hade han varit och som en karl kom han åt jorden.
Änkan ansträngde sig så med att lipa, att hon var alldeles
illröd i synen. Och att hon ännu efter döden ville hedra honom,
kunde jag förstå, när hon vid kyrkodörren vinkade till sig
Sy-Mina och sa’:
— Gack te mej om torsdag ocli sy ett dussin skjortor te
Anders.
— Kors, Anders ä’ ju bå’ dö’ å’ nyss begrafven, vet ja’!
— Dä’ förstås, men ja’ véll ha skjörtera ändå, för dä sir
så hedersamt ut att kunna ta’ fram dom vid bouppteckningen!
hviskade Stina och vred sitt förskräckliga ansikte till bedröfvelse,
när hon gick in i templet med den öfriga likstaten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
