Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rätt som han gick på golfvet, blef han arger på Stina för att
hon inte tog rätt på hans snnsdosa kvickt nog, och så gick han
fram till spisen, körde in foten bakom grytefoten och hifvade ut
grytan på golfvet, så att vällingen yrde öfver hela stugan och
stänkte upp kring bå’ bord och bänkar!
— Sådan karl ä’ ja’ när ja’ blir rasande! sa han.
— Jojo men, där va’ bå’ homör och karlatag i honom!
inföll Anna i Liarne.
— Dom får säga hva’ som helst om Anders, men herre var
han te å kunna ta’ bukt på kvinnfolk — lät gamle Sven Månsson
i Atterås.
Och när han tittat efter, att änkan och de andra fruntimren
inte kunde höra’t, berättade han, att alla beklagade Anders, när
denne gifte sig, ty — hviskade han — argare ocli oregerligare
människa har aldrig trampat jorden än Stina där framme, när
hon var ung!
— Hon bå’ refs och bets och var så oresonlig, att ingen,
hvarken flecka eller pojk extimerade att sällskapa med henne!
Alla trodde vi därför, att det skulle gå åt dykeriet med Anders,
när han anammade henne!
— Men det hördes ingenting stollet om dem, och en vinter
va’ Anders och jag te’sammans på skogskörslor i närheten af
Karslmlt.
— Gack me in, så ska vi ha’ oss en gök i kölden! lät Anders
en dag.
— Och jag gick med in. Men snopen blef ja’, när vi kommo
in och ja’ fick se Stina springa och fjäska omkring Anders, som
om hon inte vetat, hur väl hon ville göra. Hon till och med
värmde piskaskaftet åt’en, innan vi gingo, för att det inte skulle
va’ kallt att hålla i!
— Hur i all världens dag har du burit dig åt för att få
henne sådan? undrade jag.
— Åh, det gick som en dans, bara jag började hålla redig
ordning med — stryken. Men släpper ja’ efter eller försumma
den aldrig så lite’, så djäklas hon, grinade den nu i herranom
döde! slöt Sven Månsson.
— Ja, ja, i många fall har han gett oss oskattbara lärdomar
och varit oss en föresyn! utläto oss vi andre, när vi hörde detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
