Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domar hos en hop fruntimmer, som »inte varit vid sig» sedan
den kvällen. Så nämndemannen började året på folkavis.
Nu var nämndemannen också en förträfflig nylcterhetsvän,
och hos honom hade på flera Herrans år intet starkt synts på
bordet. Utan det hade varit bannlyst och förjagadt till
innandömet af ett stort klockfodral, hvari det stod fördoldt. Endast vi
gubbar hade vetskap om hvad klockfodralet innebar, och vi rände
tidt och tätt ner våra händer i detsamma på bjudningar i
nämndemansgården.
— Dä’ ä’ hundan hvad din klocka har stora draglod!
plägade vi säga.
— Jaha, men så går hon ackorat! genmälde värden alltid
samt ställde sig framför och skylde våra operationer i fodralet.
Vid det nu åsyftade tillfället var trängseln större och lifligare
än vanligt kring klockan i förstugukammaren innan vi blefvo
bordsatta, så att flera af oss dinglade hit och dit såsom
perpen-diklar när vi sutto och åto.
Så midt under måltiden sa’ nämndemannen, att 0111 man
brände bort alkoholen ur de starka dryckerna, vore de inte längre
syndiga att hafva eller tära.
— Nä visst dä, för dä’ ä’ alkoholrackar’n som ställer till
väsendet! inföll rusthållaren.
— Ja, så ä’ dä’!
— Och nu ska’ vi pröfva det praktiskt! lät värden.
I detsamma buro de in ett stort femkannorsfat, nästan fylldt
med något rödt, och midt i det stod en half sockertopp såsom
en obelisk.
— Här ha vi nu en satans soppa, som kallas konjak. Vi
ska’ tutta på’et och bränna upp alkoholen, så att han förtäres af
eld, den mandråparen, så få vi sen en söt go’ dröclc te’ å’ skölja
ner maten mä’, tilläde nämndemannen och satte eld på fatet.
Vi hade aldrig sett sådant förr och blefvo alldeles förfärade.
Men nämndemannen, som hade varit med 0111 knepet bland
läns-ocli andra syndamän vid häradsrätten, satt lugn.
— Dä kallas »brenn-å»! upplyste han med viktig min.
En blåblek låga steg upp halfvägs mot taket, och när
fruntimren fingo se den, togo de till att skrika och svimma till höger
och vänster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
