Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Dä ä’ ju sjelfvaste lielseket, sådant då’ ;Vr beskrifvet!
Ocli känn så bett bär blir! pepo de och dumpo den ena efter
den andra.
Skolmästarens flicka föll på pastorsadjunkten och fick fatt
om halsen på’n. Men han lät sig inte bekomma, utan satt och
såg ut, som 0111 han tyckt att det smakade godt.
Omsider rusade alla fruntimren ut och vi sutto kring bordet
och’ gapade på elden samt mente på, att det var rätt åt alkoholen,
som brann och led och slingrade sig och sprakade.
Under tiden kommo Anders i Skogen och ordföranden i
väg-styrelsen, hvilka sutto vid ena långsidan, i starkt gräl 0111 en
vägdelning. Men vi aktade inte särdeles på’et fast vi hörde att
de bytte rätt mustiga ord.
— Ja’ gitter inte höra dej, för du ä’ den värste dumstock
i hela häradet! skrek slutligen ordföranden.
—- Och du ä’ den störste fä- och svinpäls i hela länet! röt
Anders, och i detsamma hörde vi en smäll och skönjde hur något
mörkrödt flaxade fram öfver bordet och föll såsom en kupa ner
öfver sockertoppen i konjaksfatet och släckte elden i sockret.
Men rundt omkring i fatet brann det dock fortfarande, och
rätt hvad det var, började det smattra och fräsa ocli osa och
ryka på ett osedvanligt och förunderligt sätt, så att både jag och
flera bestämdt trodde, att skam kommit med i spelet för att
rädda sin älskling, alkoholen, från den totala undergången.
Vi togo till att hojta och ville ut. Fruntimren kommo in
samt började skrika och svimma ånyo, och skollärarens flicka
var nära att krama själen ur hjälpeprästen borta i chiffoniersvrån.
Hela gästabudet kom i det jämmerligaste upplösningstillstånd,
och där var ett lefverne som mera liknade en socialistkongress
än ett nämndeinanskalas.
Flera af oss kröpa under sångarne, medan andra åter foro
ut och sökte upphämta sinnesstyrka ur det ofvanberörda
klockfodralet.
Till sist lyckades likväl nämndemannen få så pass bukt med
oss, att han kunde göra sig hörd:
— Tåla er, dä’ ä’ inte annat än ordförarns i vägstyrelsen
peruk, som dråsat ner i »brenn-å’en»! Han for väl utå skallen
på’n, när Anners gaf honom örfilen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
