Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben var egentligen inte mycke för det, men vi släppte
honom inte.
* *
*
Greta i Lund hade sexton tusen daler kalla pengar efter
mor sin och ett obeständigt sinne. Det var därför som det drog
ut på tiden med hennes gifte. Ty än ville hon ha’ den ene och
än den andre. Det var löx att hon kunde besluta sig.
Men till sist kom hon dock så långt, att hon egentligen inte
slets mer än emellan två, nämligen Olle i Byn och Johannes i
Holmaliall, min förre gårdman, sa’ Isak.
Den ena lördagskvällen löfvade hon sig åt Olle och den
andra åt Johannes och på det viset höll det på en långlig tid.
Pojkarne hatade hvarandra till döds, det är klart, och hvar de
stötte tillsammans, blef det slagsmål och ledsamhet af, så de
gamle spådde, att det inte skulle sluta förr än de mördat
hvarandra.
Så bröt det en afton framåt hösten ut eld i sockenstugan,
och när kyrkklockorna började gå, strömmade vi dit så många,
som hörde det från de närmaste byarna. Det brann och
sprakade alldeles förskräckligt och att rädda huset stod inte till,
utan vi skulle endast söka få ut en hop viktiga papper, som lågo
i en kista å det södra gafvelrummet i öfra våningen.
Fördenskull reste vi upp en stege mot gafveln, och jag
minns än så väl, hur Johannes förde upp honom och stöttade
öfre ändan med en båtshake.
Sedan måste det vara en rask och oförfärad karl, som skulle
våga sig upp för stegen och in i rummet. Ingen ville försöka
sig på’t och ett vågspel var det. Men rätt som det var, fingo
vi se, hur Olle i Byn började kila upp för pinnarne som en katt.
— Bravo! Stå på dej och kvicka dej det värsta du kan!
skreko vi nedanför.
— Nå, just som Olle kom opp mot toppen af stegen, och
just som han virade in sin näfve i hättan för att slå ut fönstret,
rakade stegen ner åt höger. Vi sågo hur Ollestackarn beskref
en cirkel i luften och hur han skrapade med fingrarne mot
väggen liksom han sökte efter ett handtag. Men innan vi visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
