Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordet af fingo vi höra en duns emot marken och se den raske
pojken ligga midt i en hög brinnande bjälkar på östra sidan.
Det var klart, att det inte tarfvade länge, innan vi drogo
honom ur eldmörjan.
Lefde gjorde han väl, men inte länge, för han hade brutit
af ryggen på två ställen.
Se’n brann sockenstugan kvickt ner och papperen med
henne.
Men ingen människa kunde begripa, hur stegen kunnat ramla
ner på det viset eller hur han kunnat få en sådan fart redan
ifrån början.
Året därpå vid midsommartiden gifte sig Johannes med Greta.
Men de hade inte varit tillsammans mer än en månad vid
pass, förr än Greta började ledas vid och bli konstig till humöret.
Johannes fick sådana besynnerliga infall ibland, särdeles om
kvällarna. Det var som om han inte tålt att se henne, eller
som om åsynen af henne hade framkallat en brännande ruelse
i honom. Det blef värre för hvarje dag; det såg ut som om
b an i sitt inre hade anklagat henne för något förskräckligt,
och till sist kunde han inte fördraga henne, utan dref henne ut
ur huset.
Hvad som försiggått och sagts dem emellan, innan hon gick
bort, vet man inte, men något hemskt måtte det i alla fall varit,
ty när hon drog därifrån, påstodo de, som mötte henne, att
hon tittat så stort och vidöppet och frånvarande som om hon
varit stollig. Och fjantig värdt hon sedan. Släktingar togo hand
om henne och en formlig skilsmässa åstadkoms.
— Efter den betan bodde Johannes ensam som en enstöring
i vår granngård, — fortfor fader Isak.
Jöns i Bolet hade en döfstum pojke och den tog han till sig
som dräng. Inga fruntimmer tåltes i huset, utan Johannes stod
för matlagningen och den döfstumme mjölkade korna.
Ingen vet, hur de redde sig. Men det sades att med
mataffärerna var det klent, ty Johannes subbade ihop födan och
kokade som om det varit till svin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
