Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blåsippa.
Outgrundligt och grannt är himlens blå. Fagert, friskt och
stämningsgifvande är ock den första sippans blyga blåa blick,
när hon glänser fram bak den nyss urkälade tu I van.
Trolsk och lockande är den sakta smygande flodens blåa
våg, som i ljumma aftnar speglar blommande hägg i strandvattnet
och den höga himlen därute på djupet.
Men sannerligen för min Gud, om jag sett något härligare
blått, än det, som fanns i ögonen på Greta i Nyby. Ty det var
underbarare än himlens, blygare än sippans och mera trolskt
och mera lockande än vågens blå.
Vi kallade henne »Blåsippan», och vi voro många gossar
härute, af hvilka hvar och en drömde 0111 att få fästa henne vid
sitt hjärta för tid och evighet.
När hon blomstrade som bäst, ledo vi, hennes jämnårige, af
svåra hjärtekval och det blef till ett ordspråk inom socknen:
— Om en ägde Greta i Nyby och bröd därtill, så redde en
sig godt till döadar!
Själfva Sven Assarsson diktade en visa om henne, och
jag-minns än i dag, att en vers lydde så här:
»Om hon sutte på månens yttersta rand
Och vinkade mej med sin sniihvita hand,
Så, — fastän det ser omöjligt ut
Jag skulle nog kneka dit opp te’ slut.»
Men det var blott ett poetiskt skryt af den stackars Sven,
hvilken, likt skalder i allmänhet, hade så ofantligt lätt att uti o l’va
stora och mäktiga gärningar, men så grufligt svårt att utföra
det minsta grand.
Med afseende på »Blåsippan» i Nyby hade det sig emellertid
lite svårt att uträtta något i kärleks- och friareväg, såväl för
Sven som för oss andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
