Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fått .smuts i ögonen, smuts, som skafde, och så måste de’
omsider hörja rinna natt och dag.
Och dessa beständiga flöden gjorde dem matta och
glanslösa, ja, nästan färglösa.. Det blå i dem, som så dårat oss,
förbleknade allt mer och mer, och framåt eftersommaren sa’ Sven en
gång:
— Jag stal mig härom sistens till att få se Gretastackarn.
Vet ni, blåsippan håller på att bli en hvitsippa.
* *
*
Framåt hösten skulle vi en kväll fram till herregården för att
hurra, när unge baronen kom hem med sin rika brud, hvilken
han skaffat sig i Göteborg.
Uppåt hela allén brunno marschaller och vid uppkörsvägen var
en stor äreport. Där skulle vi stå och hurra, när de unga
kommo framsprängande. Och för att vi skulle göra det med kläm
och gamman fingo vi dricka punsch så att det stod härliga till.
Gu’ vet, huru vi ändå kunde hurra för honom, som för oss
brutit det grannaste blomster vi hade en gång i vår enkla dal.
Men det var väl punschen, som gjorde’t.
Det var väl också den, som åstadkom att vi kunde gå och
sjunga på hemvägen, så att det skallade vidt omkring.
Utan att tänka på’et fortforo vi att tralla, när vi gingo förbi
grinden öfver vägen upp till Nyby.
Men precis som vi voro midt för vägskälet, stötte vi
tillsammans med gamla Märta i .Åbo, som kom uppifrån gården
med en lykta i handen.
— Sjong inte visor, pojkar, här midtför; det ligger ett lik
däroppe! sa’ hon.
— Hvem är döder där? sporde vi.
— Greta slocknade för tio minuter se’n!
Vi sjöngo inte mer och sa’ ingenting heller på länge.
Men till sist, när vi skulle skiljas åt, yttrade Sven, som var
den grundrilcaste af oss allesammans:
— När orkanen kommer, bryter han af de späda blomstren!
— Ja, det gör han! Men hva’ ä’ vi i alla fall för folk, som
kunnat gå åstad och hurra för orkanen? inföll Henning i Gölen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
