- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
497

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En rådmans lif på landet.

De infödda amerikanarne ha’ fått för sig, att alla människor i
Europa äro dumskallar, emedan det i de flesta fall är det
enfaldigaste och olärdaste folket, som emigrerar till dem.

Stadsborna i all världen mena, att vi landtbor inte äro några
reela snillen, emedan vi gapa och glo och se förvånade ut, när
vi komma in på stadsgatorna och få syn på allt eländet där inne.

Landtborna å sin sida hålla stadsmänniskorna för att vara
synnerligen framstående idioter och nöt, emedan de, när de
komma ut till oss på det så kallade bondlandet, inte begripa
sig ett dugg på jordbruksarbete eller kreatursskötsel, något som
enligt vårt förmenande är det enda dugliga och aktningsvärda
på jorden, hvilket ock skriften lär.

— Jesses så kokta di ä’! säga vi mellan oss och grina, så
att vi kunna spricka åt deras fåkunnighet i landtbobestyr.

Det var af den anledningen, som vi tyckte, att rådman
Gäddelin, sedan han köpt en gård och satt sig ner i socknen,
var en grufvelig dumkluns. Men däri syndade vi, ty det borde
man väl kunnat veta, att en rådman ingalunda är en dumbom,
äfven om han just inte är någon öfverdängare i
landthushållnin-gens svåra konst.

Men Gäddelin var en lielsefyr i juridiken förstås.
Ordnings-stadgan för rikets städer kunde han som ett rinnande vatten,
och det var just det, i förening med hans envishet, som blef
hans fördärf och olycka ute på landet och som till sist åstadkom
hans förtidiga död vid 78 års ålder.

Vi hade nog kunnat fördraga hans tosingaforor med
afseende på gårdsbruket, ty det hade vi ju egentligen roligt af.

— Man ska’ naturligtvis odla det, som man får mest för

vid försäljningen! sa’ Gäddelin och framkastade därvid några ord
om att böndernas fattigdom berodde på; att de inte kunde
begripa en så enkel sats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free