Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så sådde han malt på kornåkern, hvete på hafreträdorrta,
satte jordärtskockor i stället för potatis, lök i stället för
1’oder-rofvor och planterade hallonbuskar, plommonträd och sparris
öfver de fetaste bitarne på gården.
Rådmanskan var af motsatt mening, hvilket åstadkom mycket
elände i deras hus. Och det fanns till och med de, som sade
sig hört henne yttra:
— Det vore väl om Gäddelin ville dö och fara hundan i
våld, innan vi bli ruinerade!
Men det där angick oss ju inte.
Värre var att han och rådmanskan förskrämde fruntimmer,
barn och kreatur Öfverallt hvar de drogo fram, när de voro ute
och åkte.
Si saken var den, att Gäddelin, för att våga åka och själf
köra i backarne härute, länge sökt och letat efter den sedigaste
och saktmodigaste hästen i länet. Han hade till sist funnit
honom. Det var en gammal afskedad artillerihäst, som icke
fruktade, bäfvade eller skyggade för någonting i världen. Om
den hästen hade kommit in på hotellet i sta’n strax före
stängningsdags, då alla ä’ fulla och hålla tal till hvarandra på en
gång, så skulle till och med det oväsendet inte bekommit honom
ett dugg.
Men han hade ändå en ovana, den gamla kampen. Så fort
han kom till den minsta backsluttning stannade han och det var
stört omöjligt att få honom att gå, förrän någon satte sig upp
på ryggen på’n. Han ville icke draga hårdt utan att ridas sam-
tidigt. Det var en vana från hans tjänstetid, hvilken han blef
trogen in i döden.
När han för den skull stannade, måste rådmanskan krångla
sig fram och bestiga honom, ty hon var något vigare än gubben.
Så fort han bara kände rådmanskans tyngd öfver sin rygg, gick
den gamle hästen med gravitetiska steg och klippte stolt med
öronen.
Men man kan nog tänka sig hur den skjutsen såg ut.
Hvem lmndingen som helst skulle naturligtvis bli förskrämd,
om han finge se en gammal gumma i ett rysansvärdt hattskrälle
komma emot sig, sittande grensle öfver en häst, som tillika drog
en rådman efter sig uti en schäs från fjortonhundratalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
