- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
505

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hur Jonas i Slankemåla blef väckt.

Jonas var långt ifrån något helgon, och jag tror säkert, att
det skulle varit lättare att locka honom till att slå ihjäl hustru
sin än att gifva tio öre till missionen. Till den grad närig och
girig var han.

Och girigheten är ju en riktig fullblodsmoder till allt ondt.

Ja, Jonas i Slankemåla var så närig, eller såsom det på
vårt riktiga språk heter, så »vajen om sig», att han hade likasom
en smula svårt att fatta skillnaden emellan mitt och ditt.

Om han under det han var ute på färdaväg fick se en ny
och bra järnklinka på en grind eller träffade på en yxa eller en
spade, som händelsevis lågo i närheten af vägen, eller om han
långt ute på mon stötte på en ensam bagge liggande i filosofiskt
lugn idisslande under en gran, ansåg Jonas det för en högt
bjudande plikt emot sig och sin familj att stoppa ner de där sakerna
under hästatäcket i bakhäcken och låta dem följa med hem till
Slankemåla.

— Dä’ ä’ ingen skam att ta’ reda på dä’, som en hettar,
utan dä’ ä’ större synn å låta’t legga å förfaras! mente han.

Och i det fallet lät lmn inga synder komma’ sig till last.

En gång stämde hans granne honom för skogsafverkning.
Jonas hade huggit så många stockar, att han fått bräder till en
»ny tröja» (brädfodring) åt sin stuga. Men inför rätten sökte
Jonas ådagalägga, att han inte gjort annat än en god gärning,
som han egentligen borde ha’ ersättning för.

— Skogen bara sto’ och förväxte. Ja’ rensade opp honom
ett grand på det värsta stället, för ungskogen rent af kiftade
efter luft å skulle ssörnat» (vissnat) ner, äss ja’ inte kommit
emellan! bedyrade han.

Ungefär sådan där var Jonas, och därför hade han inte just
något stort anseende i socknen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free