Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man brydde sig’ eljcs i allmänhet icke mycket om honom,
ty han var inte god att ryckas med, och det var inte så alldeles
utan att han icke var en bra slagskämpe också.
Men förtappad ansågs han vara.
En senhöst varsnade prästens dräng, att den sönderspräckta
granveden, som låg upptrafvad på gatubacken, förminskades
fortare än han borde.
Drängen talade om detta för prästen, som tyckte, att det
var ledsamt. Inte just för vedens skull, ty sådan finge han nog
för husbehof, utan för ogärningens och syndens skull, kantänka.
Men han bad i alla fall drängen, att denne skulle hålla’t
tyst, så att det inte komme ut och blefve förvrängdt af folk
utom socknen.
Detta löfvade drängen. Men han föresatte sig likväl att ta’
reda på tjufven.
För den skull lade han sig i försåt en kväll i fårahyttan,
som stod i närheten af vedtrafven.
Han hade inte legat där så värst länge, förrän han fick se
hur Jonas i Slankemåla kom gåendes bortifrån Aggarpahållet,
där han gjort dagsverke. I näfven hade han en repstump så
lång som två rejäla grimskaft.
När Jonas kom midt för vedtrafven, plockade han kvickt och
tyst till sig så mycket ved, som han kunde sno om med repet,
och sen vrok han bördan på ryggen och knekade i väg åt sitt
hemhåll.
Kväll efter kväll låg drängen och lurade i fåraliyttan och
blef viss på, att Jonas gjorde på samma sätt livareviga gång
han vankade hem från Aggarp.
Då blef emellertid drängen förbanskad och tänkte vid sig
själfvan:
— Ja’ ska’ min själ vänja dig ifrå’ veastabben, din bränsletjuf!
Till den ändan tog drängen ett spikborr och drillade långa
och djupa hål i bägge ändarne på de trän, hvilka lågo närmast
till hands för Jonas, och så trattade han, besittningen, ner en
hop sprängkrut i hvarje hål. Sen tätade han hålen med
räfse-pinnar och slätade till ändarne på vedträna, så att ingen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
