- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
509

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inte visste om’et, kunde se, att det var gjordt skälmstycke med
veden.

Dagen därpå var drängen och såg efter i stapeln, och han
blef inte litet förnöjder, när han dä kom underfund med, att den
laddade veden var knipen.

Två dar efteråt sprang det söm en löpeld igenom hela
socknen, att Jonas i Slankemåla hade blifvit väckter och toddnr på
nytt, och att ingen människa hört talas 0111 en så märkvärdig
omvändelse som hans.

Han hade stått upp — sades det — och belulnt hela
tilldragelsen i Haga missionshus, och folket hade blifvit alldeles
ifrån sig af undran och bestörtning.

Sådana, som förut aldrig knappt fått sig till att hälsa på
Jonas, kringklappade honom nu och kallade honom »käre vän»
och »dyre broder». Det blef en stor rörelse i. socknen.
Bönehusen voro proppfulla, och Jonas måste kväll efter kväll stå upp
och förtälja, sin underbara omvändelse.

En kväll satt han framför spisen — sa’ han — och
bräddade sina träskostöflar, medan Katarina, hustru hans, hölls med

att koka gröt.

Frid låg öfver stugan, ända till dess käringen gick åt skåpet

för att taga fram grötadoppet. Då varsnade hon, att halfva

mjölk-abunken var urdrucken och sa’ till Jonas:

— Har du nu druckit ur mjölka igen, din förhärdade slåfve.
Du borde evinnerligen skämmas, när du vet, att vi inte har mer
än den tåren!

— Tösst, käring, annars dänger ja’ hammar och träskor och
hela kosidangsen i skallen på dig, röt Jonas.

Dä begynte gumman att gråta och jämra sig.

■—Allt, allt ska’ du häfva i dig. Mej unnar du inte så
möcke som en fingerborr mjölk en gång för allt livad ja’ får släpa
och slita. Men dä’ gör däsamma; min ti’ ä’ väl snart gången!

Jonas blef allt rasnare och rasnare och började till sist svära
och förbanna bå’ Gu’ och Katrina och hela världen samt löfvade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free