Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att skam skulle få komma ocli ta’ honom lifslefvande, äss han
ens hade tittat åt hennes eländiga mjölkabunke.
— Just i detsamma som jag sagt detta, jämrade Jonas med
darrande röst, small det till i spisen, och elTbrännera dansade
opp i pipa och ut i stuga’ och grötagrytan for som en vante
ända te’ skeffanjer’n, och klockpervendeckelen stannade, och dä’
lyste rödt och blått i spisen och efteråt ble’ dä’ så mörkt och
svart och ledt i stuga’ som om en blunnat mä’ halftannat öga!
Folket, som hörde på Jonas, bå’ bäfvade och gladdes på
en gång.
— Vi ble’ alldeles öfvergifna — fortfor Jonas — och när
vi inte kunne hetta svafvelspeterna och tänna opp ljus, hade vi
inte annan råd än å lägga oss på knä breve’ sänga och läsa
och sjonga allt hva’ vi kunne utantill. Töstnade vi, så begynte
dä’ spraka igen i spisen. Men så länge vi sjongde, hörde vi
ingenting å.
— På det viset höllo vi på natta igenom, och på morgonen
kunne Katrina inte stiga upp. Knäna va’ flådda på henne. Ho’
hade lagt sig i den rinnande skållhete gröten, utan att ho’ känt
det för skrämsels skull!
— Jojo, jojo, den ene måste sökas på det sättet, den andre
på ett annat, och du Jonas, fick lof hemsökas af den store
mandråparen och eldfursten, innan du ville ge dig, lät folket.
Och alla gladdes åt hans omvändelse och förundrades öfver
hur det tillgått. Men ingen tviflade på sanningen i hans
berättelse, ty hans sinnesändring var så tydlig och så påtaglig och
uppenbar.
Endast prästens stalldräng var af en annan tanke. Och då
han såg hur gudsnådlig Jonas satt i kyrkan och hur det
enfaldiga folket hyllade och upphöjde vedtjufven, tyckte han, att det
var synd om dem och talade om hela tillställningen, hur Jonas
anammat ved och hur han själf krånglat in sprängkrut i träna.
Men när de »väckte» fingo veta, att det inte var skam själf,
som hälsat på i Slankemåla, blefvo de förbittrade och ville inte
vidare ha’ med Jonas att göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
