Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ena med det det andra gjorde, alt Åbo var ett lyckligt
och trefligt hem.
Men så, serradö, spordes det efter en tid, att Rulle uppe vid
akademien slagit sej på »dryckjom och spelikom», som man
säger, och ryktet talade nog den gången inte så värst osant,
ty någon examen tog han inte.
I stället började han bli allt mer och mer däst och
rödmosig för hvarje termin, som gick. Skämtet började bli mer och
mer rått på hans läppar och det blef allt mindre och mindre
sant ungdomsmod i honom.
Vid jularne observerade vi, hur han sög sig allt stadigare
fast vid brännvins- och toddyborden. Men ju oftare han höjde
sitt glas, ju dystrare blef gamle Linden. Rulle sökte förgäfves
lifva upp honom genom att nämna honom »gamle galosch», »glada
liudik» och »krubbitare» med flera dylika smekord. Och det
hände till och med framåt kvällarne, att ung Rulle blef så pass,
att han till sist knappt kunde säga »mamma» ordentligt.
På det viset skredo ett par år. Rulle lefde allt vildare
däruppe i »Supis», men i samma mån tacklade gubben af därhemma.
Till sist, när den unge mannen syntes stå på redden att bli
öfverliggare, skickade fästmön midt under en hösttermin ringen
åter till honom i Uppsala.
Dagarne före den följande julen kom gamle Linden ner till
stationen för att hämta sin son, och på samma gång inbjöd han
oss att som vanligt tillbringa julkvällen i Åbo.
— M ä’ hjärtligt välkomna, men jag får upplysa er om, att
det inte vidare vankas något »starkt» hemma hos mig! sa’ han.
— Åh, det är oss lika kärt ändå! svarade vi.
Rulle kom med tåget, och vi trodde, att han skulle komma
som en annan karl, ty det hade sagts, att brytningen med
fästmön skulle hafva gripit honom djupt. Men när han kom, var
han, gunås, samme Rulle. Och gubben var inte människa att
få honom med, förrän sonen nästan druckit ur så mycket vin de
hade på den lilla järnvägsrestaurationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
