Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De, som kände till paschasorna i orten, kunde nog också
tala om, hvarför de inte sökte hvarandras sällskap, men det
fanns ingen, som hade ett ondt ord att säga om någondera
parten, ty det bodde ett reelt och bra folk både i Fågelsången
och llgglekull.
Men det var, sades det, på det viset, att för en tjugo år
se’n eller så hade Erik i Ugglekull och Sven i Fågelsången, som
på den tiden voro unga och goda bussar, samtidigt skolat
öfver-taga hemmanen efter sina föräldrar och förty på en gång börjat
se sig om efter hvar sin hustru.
Och när det så kom allt omkring, hade de, minsann, råkat
att tycka om samma flicka, nämligen Stina i Paradiset.
Erik hade varit bekant med henne litet längre än Sven och
honom tyckte hon mest om och han fick hennes löfte också.
Så de voro öfverens och säkra om att tillsammans bli
liusbonde-folk i Ugglekull.
Men Jonas i Paradiset, far hennes, var en af de där gamla
tjurviggarne, som ingen människa kan få bukt med, och han
fick plötsligt i sitt hufvud, att Stina ovillkorligen skulle till
Fågelsången.
Och därvid blef det.
— Dä’ ä’ omöjligt, ja’ kommer där aldrig, för ja’ hör te’
Erik! grät Stina och var alldeles förtviflad.
— Nej, du hörer mej till och ja’ sätter dej där ja’ vill!
dömde Jonas och dref igenom, att Sven fick henne, ty Fågelsången
är kantänka ett åttondels mantal större än Ugglekull, och det
var det gubben höll på.
* ... *
Ifrån den stunden tröt allt umgänge mellan gårdarne och
strax efteråt gifte sig Erik med den första flicka han fick fatt
uti, ty han behöfde, förstås, en husmor på hemmanet.
Men aldrig såg han efter den betan glad ut, och inte Stina
heller.
Bägge två plågades och våndades, när de någon gång fingo
syn på hvarandra öfver viken.
Nå, tiden skred emellertid och gick sin gilla gång, och om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
