Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sider började en liten pojkspoling tulta omkring- på
Fågelsångs-str anden.
Folk, som kommo dit och fingo se bytingen, tyckte att han
■var ovanligt lik Erik midt emot. När de sa’ något i den vägen,
blef Stina alltid röd som en pion samt ställde till ett annat tal.
Men säkert är att Erik i Ugglekull aldrig nånsin kunde låta
bli att titta öfver till gårdsplanen i Fågelsången, sedan pojken
började uppenbara sig där. Och hela söndagsaftnar om
sommartiden kunde han ligga bakom en buske å sin strand och med
ögonen följa barnet, som lekte och tumlade om på den andra.
Han brydde sig knappt hälften så mycket om sin egen lilla flicka,
fastän hon inte heller var just så illavuren.
Tiden gick och barnen växte. Alltjämt fortforo de båda
gårdarnes folk att lefva främmande för hvarandra, men det
spordes allt ändå i grannhället, att Fågelsångspojken drog Eriks
tankar och ögon öfver viken på ett förunderligt sätt.
Och då log folket och runkade menande med sina hufvuden,
men man sa’ ingenting.
* *
*
Så hände det en gång, strax efter islossningen ett år, att
den unge i Fågelsången, som var en rapp och våghalsig pojk,
den där inte trodde så särdeles starkt på de gamla sagorna om
vikens bedräglighet, gaf sig ut en kväll på ljustring mellan
går-darne, då gäddorna gått upp för att leka.
Hur han vände sig, slant ljustret vid ett tillfälle plötsligt
för honom så illa, att han själf for på hufvudet ner i viken och
båten vickade därvid till, så att blosset äfven kom i vattnet och
slocknade.
Erik hade efter vanligheten från sin strand följt den unges
förehafvande, och det dröjde heller inte många sekunder efter
olyckshändelsen, förrän denne sköt ut sitt skepp och ilade mot
den plats, där den unge arbetade för sitt lif invid vassbänken.
Erik hörde nog något så när hvar kampen stod, men det
var mörkt och svårt att få fatt i den drunknande, så det var
med nöd han fick honom upp med lifvet.
Detta lyckades emellertid, och han bar sedan in honom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
