- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
583

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men i detsamma fingo hundarne upp och det har af nedåt
Snufvehohållet.

Broder Bengtsson blef så lifvad af skallet, att han förgat
sina blessyrer och masade efter sin svanslöse hund det värsta
han förmådde för att söka upp sig ett bra pass. Och jag följde
honom för att se efter, att hvarken han eller hund förblödde.

Rätt livad det var, fick jag syn på något brunaktigt, som
rullade fram mellan stubbarna, och innan jag visste ordet af,
sköt Bengtsson af sin andra pipa.

Den gången bommade han inte, ty som skottet gick skönjde
jag med mycken tillfredsställelse, att ett brunt årslamm gjorde
ett luftsprång och en kullerbytta.

— Als todt! vrålade broder Bengtsson och skrefvade i väg
så fort han kunde med bössa i näfven, matsäck på rygg och
buteljer i fickorna.

Men bra snopen blef han allt, när han kom fram till stubben,
där det oskyldiga lammet låg stelt och dödt, ty jag såg, hur
han ref sig i hufvudet och fräste och spottade, och vinden förde
till mig en svår ed, som tydligen gått öfver hans läppar.

— Ä’ dä’ en gammal eller en ung? flåsade Petersson, hvilken
i detsamma rultade fram till honom.

— Nej, :— det är en olyckshändelse; ja’ fick inte mina rätta
glasögon med mig! suckade den olycklige jägarn och drog upp
en »sockerdricksbutelj» ur en bakficka.

— Ja’ får lof svalka mej lite! lät han och började lossa
korken.

— Man kan då inte påstå, att det är mycket kolsyra i’et,
för det fräser inte ett dugg! brummade Bengtsson, när han fått
ur korken.

— Nä, inte så värst! Allting försämras! inföll Petfson.

Men brodern drack bastant.

— Dä’ va’ vådligi, hva’ det har en besk och skarp smak.
Såge ja’ inte apotekarens etikett, skulle ja’ trott att det är
brännvin. Men värmer och svalkar gör det.

— Ja, det blir en konstig smak på’et, när en gått och ristat
det i fickan. Det ska’ egentligen ligga på is! sa’ Petfson och
plirade med ögonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0585.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free