Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, visst dä’! medgaf Bengtsson, som tycktes bli både
tröstad och vederkvickt af »drickat».
— Ja’ får betala lammakräket, men det må gå, för det var
i alla fall ett vackert skott och hållet var långt! stoltserade han.
Rätt hvad det var började hans hund ånyo gläfsa, och vi i
väg öfver stock och sten. Ingen kan tänka sig hur lätt Bengtsson
lopp, se’n han fick sockerdrickat i sig.
Han värdt till och med så barbarisk, att han försökte skutta
öfver en gärdesgård. Men det var då i alla fall för mycket
begärdt af hans korpus. Ty han fick honom inte många tum
från marken, utan rände i stället framsidan så hårdt mot störarna,
att han sprängde de båda buteljerna, som lågo i pantalongerna på’n.
»Dreckat» rann och samlade sig i långstöfiarne, medan han
plockade glasbitarne ur fickorna.
-— Tvy sjutton! utlät sig Bengtsson, rätt så allvarlig och
gudelig han än vill vara. Men hvarken jag eller Petersson ansågo
oss behöriga att varna honom för svordom.
Efter som han emellertid hade en trosförvant och »broder»
i Snufvebo, så sa’ Bengtsson, att han ville gå dit fram och låna
sig en stöfvelknekt och torka sig ett grand, innan han för sin
del fortsatte jakten.
Och det gjorde han. Vi andra satte oss ett stycke utanför,
ty vi ville inte gå in, utan sa’, att vi skulle reda till och duka
upp frukosten under tiden.
Det dröjde en god stund innan Bengtsson kom åter, men
då var han så arg, att jag aldrig sett en så ursinnig karl.
— Kan ni tänka er ett så’nt pack! skrek han.
— Nä’, hur då? Johannes därborta ä’ ju din sekreterare i
blåbandsföreningen ?
— Ja visst! Och nu sa’ den uslingen och hela hans hus,
att ja’ luktade brännvin från topp till tå, att hvarenda tråd jag
har på mej flöt och doftade af rena brännvinet.
■— Det var då det oförskämdaste ja’ hört i all min tid!
utbrast Petfson.
■— Ja, är dä’ inte dä’! Men nu tar jag afsked, ty har en
inte rättighet att ta’ mä’ sej en flaska sockerdricka på en
strap-serande jakt, så må den dåli’e vara ordförande i deras förening
och inte jag! Har du mer dricka, bror Petfson?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
