Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ben och skallar hålla, så gör det i det hela just ingenting. Och
något skall väl ungdomen ha rätt att rasa.
$ *
*
Men kyrkovärden har ett så besattandes allvarligt sinne och
så vådligt ömtåliga öronhinnor, att han blir rakt ifrån vettet, så
snart han får höra ett pojkavrål eller ett fruntimmersgnällande
i nattena.
Är han då så nära, att det vetter till för honom, rusar han
alltid till de ungas samlingsplats och uppenbarar sig för dem såsom
en riktig Nathan, botpredikande och trätande och hotande med
det vådligaste, som kyrkolag och kyrkoråd i förening med
länsman kunde åstadkomma här i riket.
Och därför är det då nästan gifvet, att om ungdomen eljest
går jämförelsevis tyst och stadig fram annorstädes förbi gårdarne,
då de vanka till och från sina små nöjen, så knäcka de alltid till
med det värsta hojtande, som friska bondpojksstrupar kunna
åstadkomma, när de komma midt för kyrkovärdens hem.
Fördenskull har han också tidt och tätt ställt till stämmor
mot ungdomens nattvandringar samt till och med tubbat pastorn
att drabba uppå dem med sina predikningar flerfaldiga gånger.
Men det där båtar kyrkovärden inte af. Läte han
ungdomen vara i fred, finge han själf ro, i stället för att nu jämt
och samt vara utsatt för ledheter och spektakel.
Ty en uppretad ungdom är illfundig, hämndgirig och djädrig.
:’ti *
*
Ett bösshåll från häradsvägen i östra kanten af socknen bor
Mårten-Bökare, en ilsk och konstig kristen, i en stuga.
En jul blef käringen hans sjuk och Mårten var så säker på,
att hon skulle dö, att han lät göra och hämta likkistan.
Käringen kom sig dock den gången och se’n stod kistan
därute i skjulet.
Men så, serradö, kolade hon ändå af följande år en afton midt
i fastan, och Mårten och Stina i Hult kistlade henne da’n därpå.
Nästa natt blef kyrkovärden utaf med två rara fläskskinkor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
