Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som han hade ute i sitt rökhus, och han värdt så besatt däröfver,
att han höll på alt rifva ner bå’ himmel och jord. Och så underligt
var inte det, ty han hade lofvat pastorn den ena för hans
dråpliga predikningar mot ungdomen i socknen. Kyrkovärden trodde,
förstås, att skinkorna voro stulna och det trodde hela
grannhäl-let också. Men egentligen voro de bara gömda af några
illpoj-kar, hvilka ville stollas med kyrkovärden.
Så på onsdagsaftonen, innan ryktet att Mårtens käring
slutat, hade hunnit komma ut, lockade pojkarne en rännarekäring
att inbilla kyrkovärden, det Mårten anammat hans skinkor, samt
att han fördolt dem i likkistan, för att få ha dem i fred och
vara säker.
— Sicken tjufstryk! Men om han hade dem in i helseket,
så ska’ ja’ ha’ dem igen! röt kyrkovärden och satte för märren
samt tog två andra gubbar med sig och for till Mårtens, när det
blifvit skumt om kvällen.
De kommo dit, men sågo ingen Mårten till, ty han hade af
pojkarne blifvit underrättad om tillställningen och höll sig undan.
Men kistan funno de i skjulet.
— Yi bryta opp henne och ta’ skinkorna bums! sa’ kyrk-
värden.
— Nej, det tar tid, och kommer Mårten, så skjuter han på
oss, den vildingen. Utan vi knäcka hela kistan och ge oss i väg
mä’ samma! menade den ene gubben.
— Ja, kanske dä’! Och så öppna vi henne i vittnens
närvaro där hemma, tyckte den andre.
— Det blir likast! Vi ta’ då med oss nämndeman, när vi
fara där förbi, inföll kyrkovärden.
Och så buro de ut kistan och satte henne i vagnen och sig
själfva ofvanpå samt körde det värsta de förmådde, ty de
fruktade, att Mårten möjligen låge på lur och ville skjuta efter dem.
Men det gick lyckligt och bra för dem, ja, till och med så
lyckosamt, att de ute på Snufvebo skog mötte både nämndeman
och länsman, hvilka kommo från en syn i grannsocknen.
Och när de bägge matadorerna fingo spörja hvarom fråga
var, vände de gärna om för att vara vittnen till Mårtens illdåd
och kyrkovärdsmorans identifierande af sina skinkor.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
