Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag ä’ blo’förgeftad och dör nok! Dä’ ä’ din skuld, kyrkevärd!
jämrade han och ville partout ha fatt i en psalmbok.
Där var egentligen ingen, som var lugn i stugan mer än
Mårtens käring, som låg där på bordet.
Men midt under detta elände kom också Mårten själf
inru-sandes och ökade ännu mera den rådande fasan.
— Jag anhåller, att länsman häktar körkvärden för inbrott
och liktjufnad! skrek han och såg vild ut, ty pojkarne hade
instruerat honom med bå’ ord och brännvin.
Och länsmannen visste inte själf hur han skulle begå
saken.
— Och ja’ yrkar ansvar å kyrkovärden för våld mä’
lifsfar-ligt vapen och blo’förgeftning! inföll nämndeman, som började
krya till sig, när han fick höra att lagen var på väg att spela
in i äfventyret.
Länsman höll på att bli toseter och det började snurra rundt
i skallen på’n.
Men till sist kom han sig dock så pass för, att han kunde
ställa till med en kompromiss. Och hur de krånglade och
vändes med det, blef saken i godo bilagd på det sätt, att
kyrkovärden fick förbinda sig att bekosta begrafning åt Mårten, en stor och
reel begrafning för tretti personer, hvarjämte han fick lämna en
oxhud åt nämndemannen i ersättning för stöfveln samt »för sveda,
värk och blo’förgeftning».
* *
*
Nå, all denna kostnaden, den kunde då kyrkovärden stå ut
med, men skammen, go’ vänner, skammen att ha’ varit en gäck
och röfvat bort en dö’ käring, den får han allt dras med i sin
lifs-tid. Så man får nog hålla med Kalle på Utkiken i hans åsikt:
— Gu’ tröste den, som ställer sig illa med ungdomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
