Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Slå opp slagbore’t, Kajsa! komderade kyrkovärden, när
lian kom i dörren, stolt som en kung ocli liksom prestafverande
med smällpiskan framför kistan, som bars efter honom in i rummet.
Länsman och nämndemannen kommo efteråt, liksom 0111 de
varit närmast sörjande.
Men Kajsa blef så förfärad, när hon fick syn på detta
kostliga följe, att bon inte kom sig för att röra en lem, utan bara
stod midt på golfvet och slog sig på knäna och våjade sig och
suckade, så att kyrkovärden fick lof att själf slå upp bordet, på
hvilket kistan sedan sattes.
Se’n tog kyrkovärden fram en handyxa och sa’ i det han
redde sig till att slå af locket:
— Stig nu fram, Kajsa, och säj, om du inte känner igen
dina skinkor, som Mårten, den bofven, trodde sej ha’ gömt så
säkert.
Och kyrkovärden myste och började bösta af locket.
Länsman och nämndemannen och de andra karlame ställde
sig rundt omkring kistan och sträckte på lialsarne.
— Dä’ va hundingen hvad han bökat ihop det bastant!
stönade kyrkovärden, som hade ett vådligt jobb, innan han fick
upp spikarne.
Men ett så’nt tjut där blef i stugan, när locket slutligen
kom bort och de närvarande fingo syn på Mårtens käring i
stället för fläskskinkorna, det kan inte omtalas.
Flera stycken rusade på dörren af förfäran, och
kyrkovärden tappade yxan på nämndemannens fot samt tillfogade denne
ett svårt sår i vristen.
Själfve länsmannen blef perplex och ref sig i hufvudet.
— Det här var då ett sakramenskadt spektakel! Kör genast
tebaks mä’ käringen! lät lian.
— Köra tebaks nu i natt! Nä’ inte för tusen daler! suckade
kyrkovärden. Och de andre mente också på, att de inte ville
uträtta den saken till och med för en tunna guld.
— Yschianamej, inte vill ja’ ha’ liket på går’n i nätt! Hva’
ska’ dä’ bli af oss? snyftade kyrkovärdsnloran och grät och bölade.
Ja, där värdt ett fasaväckande lif. Fruntimren tjöto,
länsman svor, nämndemannen läste böner ocli bättrade sitt lefverne.
— Yxan, som slank i min fot, har varit i närheten af lik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
