Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lan Gumiiie och Kajsa, ja så pass bra, att de kommo öfverens
om att gifta sig på nyåret.
Hvilka knep ock svartkonster Kajsa sedermera använde på
Gunime, det vete Herren allena, men visst och dagsens sanning
är, att gubbastollen värdt så toseter efter henne, att han
vankade till henne hvarannan lördagskväll hösten igenom, och många
gånger midt i veckorna också. Ja, Gunime blef med tiden så
pass besatt, att när han var inne i sta’n för att handla
sinjula-fisk och andra grejor och finesser till högtiden, så köpte han en
kessclialett med kvarterslånga fransar på till julklapp åt Kajsa.
Schaletten kostade inte mindre än åtta kronor, och häraf kan man
bäst förstå, hur kärleken grasserade i Gunime.
Så kom ändtligen julaftonen, och Gunime traskade i kvällen
neråt prästgården till med schaletten i näfven.
I lierdetjället hade man satt sig tidigt till bords den kvällen,
ty den gamle skulle ju upp till ottan och möda sig med pre-
dikande samt ville därför snart i säng.
Under högtidlig och andaktsfull tystnad tärde man sin fisk.
Julefrid och lugn rådde i salen, där Kajsa stultade omkring
och passade upp sitt gamla herrskap.
Man skulle just sätta fram gröten på bordet, då tystnaden
plötsligen bröts af ett rysansvärdt vrål och ett egendomligt
ramlande i köket. Det varade blott en sekund. Sedan värdt allt
tyst igen.
Kajsa släppte grötfatet, frun bleknade, och pastorn bäfvade i
sitt innersta en lång stund.
— Statt upp, tag ett ljus, Kajsa, och låt oss se efter hvad
det är! stammade han dock slutligen.
Så gingo de alla tre och öppnade dörren samt lyste ut åt
köket.
— Här synes platt intet. Men du hafver glömt att lägga
ner källarlämmen, Kajsa!
— Ja, Gu’ tröste mej, jämrade denna.
Omsider vågade de sig likväl skälfvande ut åt själfva köket
och förnummo då ett underligt ljud utur källaren.
— Ett spökelse är där nere! skriade Kajsa.
— Vik hädan! ropade pastorn och lät ljusskenet falla ner
genom gluggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
