Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där nere i ak t, Logo de då ingenting annat än ett par stöflar
med sinkor på, hvilka voro vända uppåt vädret och flaxade hit
ocli dit.
— Vade, vade retro! Vik undan, Satanas! framstötte pastorn
och höll sig i dörrposten, medan frun alldeles tillintetgjord
släpade sig dädan inåt sofrummet. Men Kajsa liade inte länge
skådat ner på stöflarna och tillställningen i källaren, förrän det blef
lif i henne.
— Dä’ ä’ ingen Satanas! Herre Gu’, dä’ ä’ ju min Gumme,
som dråsat igenom hålet, och nu står han på hufvet i fruns
mosa-stånna där nere. Och dä’ ä’ jag, som ä’ skuld te’ alltihop. Herre,
misskunda dig, grät Kajsa.
Och såsom en pil släppte hon sig ner i källaren.
Nå, efter mycket stönande och bråk fick hon då slutligen
upp den nästan halfkväfde Gumme ur mosastånnan. Men ni
kan väl tänka er, hur karlen såg ut, när han höjde sig upp ur
gluggen i golfvet. Rödt lingonmos strömmade från hans lekamen.
Han såg ut som en man, hvilken vältrat sig i blodet på ett
slagfält.
— Ar ja’ en varg eller en björn, efter du vell fånga mej i
fallgrop, Kajsa? röt han omsider och hotade att på stående fot
göra slut med fästmön. Så uppretad och förargad var han,
hvilket heller inte var så underligt. Man behöfver ju bara taga hvar
och en till sig, så finner nian nog, att det är stor skillnad på
att ramla i en mosatunna i stället för uti en kvinnofamn.
Det hjälpte inte, att pastorn talade visdom och förstånd till
honom, det halp inte, att Kajsa löfvade att tvätta och skura
honom ren till kropp och kläder samt att gifva honom gröt och
fisk och svinahös. Gumme var arg och obeveklig. Moset hade
tydligen lielt och hållet släckt kärleken i honom.
— Nu går jag sådan jag är, för ja’ ska’ visa folket utefter hela
vägen, hur en ärlig friare blir handterad på julafton utå’ sin
fästemö, när han vill gå te’henne mä’ en sölkesschalett! dundrade
Gumme och gaf sig så hisklig, som han såg ut, af mot hemhållet.
An i dag går han också ogift där uppe i Bygget, och det
får han väl göra till döadar, tänker jag.
Men hvar gång Kajsa ser källarlännnen i sitt kök, så gråter
hon. Ofta spottar hon i ilska på’n och förevitar honom sin ogifta
belägenhet, ____________
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
