Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krossad, och Ingrid fördes under natten nåra på halfdöd till
lasarettet.
— Dä’ ä’ Guss finger! mumlade ordförar’n.
Ja, godt folk, sen gick det på vanligt vis. Inte kunde sonen
vara belåten med en enarmad hustru. Med en sådan reder sig
ingen jordbrukare i våra dagar. Han glömde henne därför innan
bon blef utskrifven från sjukhuset samt gifte sig tre månader
efteråt till ett hemman i Marbäcks socken.
Ingrid blef, förstås, förtviflad i början. Men fastän hon ägde
blott en arm, hade hon ett fagert anlete och ett lätt sinne, och
dåliga pojkar finnas Öfverallt. Hon lät trösta sig af sådana,
och så föddes där faderlösa barn, som svulto och skreko i stugan
hos Jonas. I sinom tid började ock dennes arbetsförhet att tryta,
så det liknade sig till att Långstorps kommun i rappet skulle
få en duktig tunga från själfva ordförandens hemman.
Man kan tänka sig att detta skulle gräma denne.
— Jo, vi få oss allt ett påhäng från ditt torp. Eller hva’
vill du, att vi ska’ göra med Jonas och dottern och ynglet! lät
folket till honom.
— Vi ska’ vräka hela kosidangsen på Hiarum, hviskade denne.
— Hur i hela lifvet ska’ dä’ gå till?
Jo, då förklarade ordföranden, att det fanns en liten
stugu-byggnad med plan till salu i Hiarum för hundra kronor. Köpte
nu församlingen densamma och gåfve den åt Jonas samt ställde
så till, att denne inte under ett år behöfde begära understöd af
grannsocknen, så blefve Hiarum se’n fast för hela sällskapet.
— Hi, hi, hi — grinade Långstorparne — du är ingen
vanlig dumbom. Kan du stöka te’ mä’ saka på dä’ viset, så ska’
du bli omvald. Djädran i dej, du borde rent af bli riksdagsman!
Ordförar’n dref saken igenom. Lägenheten köptes i Jonas’
namn. Familjen drog till Hiarum; året var gånget och nu liade
Jonas och Ingrid och hennes barn hemortsrätt i Hiarum.
Långstorparne flatskrattade, gnodde sina händer och prisade
sin ordförande. För hundratjugo kronor hade de ju kommit
undan hela denna affär, som såg så farlig ut. Hi, hi, hi!
Men i Hiarum var man alldeles förbanskad, och dess
kommunalnämnd rasade, som sagdt, så att sockenstugan skalf vid’et.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
