Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nämnden hade kommit in i tidningen, och det var detta,
som utgjorde ämnet för betraktelsen under dagens sammantiäle.
På bordet låg nämligen ett exemplar af själfvaste
länstidningen, i hvilken under rubrik »En skön kommunalnämnd»
om-förmäldes granna ting, om huru Hiarum behandlade sina fattiga.
I en bofällig och till hälften nerramlad koja i socknens utkant
bodde — hette det i bladet — en familj utan mat och nästan
naken. Gubben låg ledbruten utan förmåga att reda sig själf,
barnen, tre till antalet, voro blågula af hunger och till att sköta
alla dessa fanns blott en enarmad af slit och hunger nästan
half-fånig kvinna. Och så gjorde tidningen vidare sina utläggningar,
talade om hjärtlöshet och oduglighet hos kommunalnämnden och
hotade med ingripande af länsman och annan kunglig
befallnings-hafvande.
Jesses hvad nämnden var besatt. Ett så’nt ursinne har väl
aldrig någonsin försports hos en hel myndighet. Ledamöterna
stampade i golfvet, dängde knytnäfvarne i bänkarne, hötte åt
Långstorps-hållet samt hojtade allesammans på en gång. Till
sist fick ordföranden i Hiarum dock så mycket sans, att han
äskade ljud och sporde:
— Hva’ ä’ att göra, karlar?
— Mä’ Jonasabyket, menar du? inföll Måns i Skog.
— Nej, hvem tänker på dem!
— Men vi få lof gendrifva tidningen, annars kan
landshöfdingen tro, att vi ä’ fähunna allihop.
— Jaha, dä’ kan han. Men om länsman kommer och lägger
sin näsa i blöt.
— Bali, dä’ bäfvar ja’ inte för. Vi ta väl ett litet
grabba-tag i kommunalkassan och muta honom, så skrifver han att dä’
inte är så farligt med Jonas och barnen samt att vi gjort vår plikt.
— Jaha, dä’ går nog. Men hur i attan ska’ vi skrifva
gen-mälet till bla’et. Skam borde ta hvarenda tidningsskrifvare.
— Var inte rädd, dä’ gör han säkert!
— Vi skrifva, att Jonas äger stuga och plan och att han
således är fastighetsägare!
•— Brabo, det biter nok på landshöfdingen!
— Och att fattigvården inte behöfver befatta sej med
egenrådandes folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
