Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följande kungörelse: »Ledamöterna i kommunalnämnden kallas
att sammanträda efter gudstjänstens slut å vanligt ställe, för att
fatta beslut om svagsinta Ulla Johansdotters mindre vetande, som
är i starkt tilltagande.»
Jag ska’ säga, att det blef en både lång och uttömmande
öfverläggning inom nämnden den sabbaten, ty man ansåg sig
böra göra allt hvad göras kunde för att slippa ifrån
hospitals-kostnaderna. Framåt aftonen hade man alltså lyckats få ihop
den här paragrafen: »Nämnden beslöt att säkerligen endast en
hop ondt blod under årens lopp samlat sig i ofta berörda
kvinnsperson, hvarigenom hennes mindre vetande formerats, och på
grund häraf anser nämnden, att hon bör unnergå laga syn för
utrönande dels af vettets våldsamhet dels om icke en verkställd
åderlåtning kan återställa henne till förutvarande normala mindre
vetande, och skall nämnden nästa måndag i gemen företaga synen
å berörda kvinnsperson».
Nå, dagen därpå masade ledamöterna alltså i väg ner till
skogstorpet, där Ulla bodde, och Sven Petter Karlsson skred
fram i téten med viktig min.
Når de trädde in i stugan, stod föremålet för synen vid
spisen och rörde med en träslef i en gryta rykande mjölkvälling.
Aldrig ett ord sa’ hon, men ögonen glödde och glänste i
henne som på en arg katt, så hon såg allt litet anskrämlig ut.
— Guss fre’! lät kommunalnämnden och började i enlighet
med plikt och ämbetsmyndighet syna Ulla från hufvud till
fota-bjället.
— Ho’ ä’ rätt fet och hullig, så hon tål en bra tappning!
utlät sig v. ordföranden.
— Ja, jag tror, att denna besektning måste ytterligare
stadfästa oss i det fattade beslutet! yttrade slutligen Sven Petter.
Men när han talade blef det liksom lif i kvinnan.
— Jaså, ä’ dä’ du, Sven lelle! Ska’ vi gå te’ prästen nu?
ropade hon och tittade vidöppet på ordföranden.
— Nä’! vi ska’ gå ner te’ Johannes på Holmen och be
honom åderlåta dej, så blir du snart bra igen, för du ä’ sjuker nu.
Men hän hade inte väl fått ordet ur mun, förrän hon blef all
beles dlåblek i synen och knäckte till att röra i grytan, så att
det fräste efter’et. Och innan Sven Petter visste ordet af,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
