- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
651

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När jag kom midt för henne, stannade jag naturligtvis ocli
bad henne åka med.

Mari satte sig opp och suckade.

— Hva’ går åt dej! Du ser så gråtosad och blek och
mager ut! Ä’ du sjuk? lät jag.

— Ja!

— Är det nå’n svår och invärtes sjukdom?

— Ja! Och så suckade hon så att det skar i mej.

— Har du inte sökt doktor, så att du kan få hot.

•— Mej kan ingen doktor i världen hjälpa. Bara döen och Gu’!

— Men hvad i Herrans namn är det då, som pinar dej!
fortfor jag och var nästan förskrämd.

Då vände hon sitt bleka ansikte emot mej och sa’ med en
röst som jag aldrig kan glömma:

— Åh, dä’ ä’ förskräckligt, när äktenskapsdjäfvulen kommer
in i ett hus!

Jag kunde ingenting säga till den saken och hade ingenting
att svara eller trösta henne med. Men jag kom just då att
tänka på den där kvällen i maj och den blommande häggen i
Forsliaga äng.

Jag drog mig också till minnes, att Sven för ett år sen legat
svårt sjuk, så svårt, att det blifvit nödvändigt att anskaffa en
särskildt lärd sköterska åt honom.

Det talades allmänt om, hvilken dråplig mänska denna
sköterska var. Hon vårdade Sven så väl, att han gick igenom, och
när han blef frisk, stannade hon kvar för att hjälpa till i huset.
Det var dock ingen som just undrat däröfver, och något prat hade
inte gått i socknen 0111 den saken.

Men när jag nu satt och summerade ihop de sakerna, begrep
jag till sist livad Mari menat med sitt tal 0111 äktenskapsdjäfvulen.

En morgon spreds det i socknen, att Mari i Svaneholmen
dött. Men det var just ingen, som fäste sig därvid.

Ho’ har länge sett skral ut och vi ska’ ju för resten alla
den vägen gå! hette det.

Men en tre eller fyra dar efteråt blef det en förfärlig
uppståndelse i gårdarna.

— Mari i Svaneholm var förgiftad. Doktorn har vart där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0653.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free