Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hva’ Norragårdspojkarne gjort! Jo, bli dom inte
hals-hoggna, så finns här ingen rätt i riket! Dom lia ställt
dödssjukdom på Isak för det han boterade mot lekstugor på sista
stämman. Di ha gjort hemgång och begått många andra brott,
som ä’ eller borde va’ belagda med dödsstraff, predikade käringen.
— Ja, ja, ungdomen ä’ ryslig nu för tiden. Den tänker
bara på nöje och njutning och djäklastreck. Ungdomen behöfver
mycken och god stryk. Men liva’ ha’ di gjort? lät jag och drog
ut vagnen.
Gumman snöt sig. Hon talade inte vidare om någon brådska,
när det nu blef tillfälle för henne att få prata ocli balIra ett kapitel.
— Jo, började hon, i söndags var jag hos vår dotter och
måg i Bäckanäs, så att Isak var ensam hemma och jag tänkte
mej inte te/baks förrän på måndan. Men så blef mågens stut
sjuker på söndagskvällen, illa sjuk, så att jag fick lof resa hem
efter dyfvelsträck åt dom, och på det viset kom jag hem. Det
var en Guds lycka att stuten blef sjuk, annars hade jag vart
kvar i Bäckanäs hela natten och då hade Isak var’t förgången
och döer och kallnader i detta nu’et!
— Jo, det går underligt till! inföll jag.
— Dä’ gör så, ja! På söndagskvällen hade Isak gjort bön
i sin ensamhet och lagt sej och befallt sej i Herrans hand, när
två Norragårdspojkar, det var för resten Kalle Israel och Albin
Johannes, kommo till Paradiset och började trumma på fönstren
och sparka i dörrarna och kasta sten igenom pipan och banka
i väggarna och vråla och befalla ut Isak att dansa skjortedansen
med dem, eftersom han voterat emot anständig polska och rejäla
lekstuger. Och på det viset höllo de i bå’ länge och väl. Till
slut blef Isak så himla förbanskad att han sprang upp ur sänga,
nappade potatesstöten och gaf sig ut i kölden barfotad och i
bara skjortan för att klå pojkarna.
— Dä’ gjorde han rätt i! inföll jag.
— Visst dä’! Nå, när han kom ut, var det beckande mörkt,
för det var dimmigt. Men han fick likaväl se Albin Johannes
och gaf sig efter honom. Pojken till att springa och Isak efter
med potatesstöten. Men det var, som du vet, dimmigt och Isak
var arg och sir dåligt gör han, så han visste inte hvart det bar
af. Och pojken, den mandråparen, sprang sådana svängar, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
