Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menade Peter och for omkring i socknen som en skottspole och
tiggde ihop borgesmän till ett sparbankslån, medelst hvilket han
skulle betala handlarn och hålla länsman från sina stuguknutar.
Efter sju sorger och åtta bekymmer hade Peter fått ihop
lånet och nu var han på väg till sta’n med pengarne.
Var det då kanske så underligt, om han var bedröfvad,
stackars karl? Han var bå’ arg och ledsen, ty det finns väl
ingenting värre på jorden än att vräka ut pengar för påsagödsel
i torkår, då man inte ser ett dugg till verkan af denna. Och
inte är det trefligt att lägga ut schaber för kli, som är uppätet
af svin, som längesen slaktats och förtärts eller betala kaffe,
utdrucket af rännarkäringar.
— Tvi, tvi, den dålie! Men så ta’ mej dalern om jag köper
så möcke som för tre styfver snus utå den fähunden, som
lag-sökt mej och skämt ut mej hos kungens befallningshafvande
och i hela världen, spottade Peter.
Han var, som sagdt, både ledsen och arg, där han knekade
fram på vägen. Han duttade med hufvudet och småsvor ibland
och halfgrät ibland.
Rätt som Peter så satt där och lät hästen lurfva så
sakteliga, fick han höra, att någon kom körandes efter honom i
skarpt traf.
— Undras hvem dä’ kan va’, som kör så karlaktigt? Och
så tittade han sig om och fick se Ola i Svensbygget komma.
— Gu’da, Peter, ä’ du ute och åker i värmen! hälsade Ola.
— Ja, gunås! Hvart bär dä’ å me’ dej?
— Te’ sta’n, lät Ola och körde förbi Peter.
Så åkte de en stund och skreko till och pratade med
hvarandra.
— Låt din häst gå löslce efter — han följer nok med —•
och kom hit och åk jämte mej, så kunna vi prata bättre!
skrek Ola.
Ja, det gjorde Peter. Och när de åkt och pratat en stund,
hade Ola fått reda på Peters ärende och svårigheter.
Ola satt en stund och grunnade och sa’ inte ett ord. Men
Peter begrep att det var ett djupt ämne, som sysselsatte den
gamle lurifaxen och processmakaren. Ty en så’n var Ola.
— Hva’ grunnar du på, Ola? sa’ Peter efter en stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
