Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jo, jag tänker på, äss vi skulle göra som handlarne
själfva ha’ för sed, när de ieke tocka dä’ är roligt att betala
sina egna räkningar, flinade Ola.
— Hur vända de sej då?
— Jo, de bju’ »ackort», di kallar’t, genmälte Ola.
— Hm, sa’ Peter, dä’ vore inte så dumt! Men liur ska’
dä’ gå te’?
Gubbarne lutade skallarne tillsamman och lade råd och
pratade länge och väl.
Till sist grinade de och handslogo och Ola fick stoppa
Peters plånbok i sin ficka.
Ett par timmar efteråt inträdde de på handlarns »kantor»,
och Ola förde ordet.
— Dä’ är ute med Peter. Gården är öfverintecknad och
så har han lösöreköp, så med lag kan ingen ta’ nå’t. Men han
vell ingen lura. Allihop därhemma, som ha fordringar å honom,
ha tatt tjugefem procents »ackort» och ja’ ä’ den störste
fordringsägaren. Vell handelsman ta tjugefem han som andra? Annars
blir dä’ konkurs och då blir det inte ett dyft.
— Hm, hm! När kunde man få de fem och tjugo procenten
då? sporde handlarn, när han funderat en stund.
— Nu på fläcken. Peter liar inga pengar. Men är
handelsmannen skeckelig och ta’r »ackortet», så ska’ ja’ lägga ut för
honom! stoltserade Ola.
— Nå ja! Det strider visserligen emot mina principer,
men har alla andra gått in på’t, så vill jag inte sätta mig på
tvären, genmälde handlarn.
Ola räknade upp beloppet och fick kvitto på att Peter betalt
hela sin gäld.
Man kan tro, att gubbarne voro litet morska och kavata,
när de kommo ut och hade gjort den där bravaden.
— Nu har du tjänt dej en reel och bra dagspenning!
log Ola.
— Ja, Gu’ välsigne dej, Ola! Du liar gjort en stor
välgärning i denna dag. På dä’ viset ska’ en fila opp tänderna
på de gamla krubbitarne i städerna. Gu’ välsigne dej, Ola!
Och Peter grät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
