Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men nu ä’ du inte för go’ att bestå på folkavis! lät Ola.
— Nä nä men! Och nu ska’ vi schväfva ut ett grand, för
dä’ har ;ja’ rå’ te’, genmälde Peter.
Och så drogo de ner till stadskällaren och knäckte till att
festa och supa och regera så att det dundrade efter’et.
— Dä’ ä’ så godt att ja’ har pengarne om hand så länge
vi ä’ här i sta’n, eftersom du har gjort »ackort». Kommer dä’
ut, att du har medel och består, kan dä’ kanske komma att osa
katt efteråt, förklarade Ola.
— Vesst, vesst! Behåll du planeboka tills vi dråsa hem,
svarade Peter.
Så söpo de och åto och drucko bier och vordo fulla, de
gamla syndarne.
Ola höll minsann inte på styfrarne, och Peter var så glad
och lycklig öfver att han lurat handlarn, att han inte brydde sig
om ett tecken, utan lät ruljangsen gå. Nu var han månntro inte
så ledsen som när han for hemifrån på morgonen.
Men framåt aftonen ville Peter ha igen sin plånbok.
— Ta’ hit mina pengar nu, Ola, för dä’ ä’ på tiden att vi
kneka hem. Vi börja bli liksom lite’ fulla, och dä’ kan hända
att polisen vill tala vid oss.
— Dina pengar! Har ja’ dina pengar? Kan du bevisa, att
ja’ har dina pengar? Vet du inte hut! Har du vettne på, att
ja’ tatt emot dina pengar? dundrade Ola.
Så blefvo de okontanta och började skälla ut hvarandra.
Men Peter var lika nöjd 0111 att Ola skulle börja skrika
ibland folk om ackordet ocli därför smet han ut af källaren och
lät Ola behålla valplatsen.
— Illmarig ä’ han, men mej ska’ han inte lura! mumlade
Peter.
Och så gick han bort och tog Olas märr, som var värd
tvåhundra kronor mer än hans egen.
— Nu har jag band på’n! tänkte Peter och körde af med
Olas märr, lämnande sin luring kvar åt denne.
Ola blef månntro ryss rasande, när han fick se, hur Peter
växlat hästar. Och framåt natten kom han till Fållen och
började föra ett förskräckligt väsen.
— Nu stämmer ja’ dej för häststöld! röt han åt Peter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
