Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hva’ i helgotte ska’ du mä’ den smörjan te’! mente gubbarne
och grinade i sina skägg.
— Ah, dä’ kan va’ rolitt å ha’ en egen fläck på jora! svarade
Bengt.
Byamännen låtsade i början tro att han var stollig, men sålde
i alla fall Blådöpet jämte några kvadratfamnar bevuxen skogsmark
vid dess ena kant åt Bengt för 500 kronor, »att betalas på 10 år
med 50 kronor om året jämte 6 proc. ränta på den oguldna
hufvud-stolen».
Se’n sökte och erhöll Bengt vederbörlig »fasta» å den äga, han
sålunda förvärfvat sig.
Nå, det dröjde inte länge förrän Bengt förde upp en kolhydda
vid Blådöpet, legde sig en hjälpare och knäckte till att dika härs och
tvärs i Blådöpet. Fall var där, undan gick det, och året efteråt såg
Blådöpet ut som en herrgårdsträda. Bengt-tog sig ett banklån, köpte
kalk och kainit och superfosfat och all möjlig mossgödning samt
tvingade Blådöpet att bära korn och kärna, så att det hurrade efter’et.
På skogsplanen timrade han en stuga samt en ladugård, och
allting redde sig bra och väl för honom, fast han fått sätta sig i skuld
nere i byn, där gubbarne hade pengar på kistbotten, dem de inte
ogärna lånade ut mot »sedel» och bra ränta. Att bygga och köpa
kreatur kostar slant, förslås.
När stugan var färdig, flyttade Anna dit, och så lefde dö bägge
såsom ett par turturdufvor där uppe i skogen.
Så gick det år efter år lyckligt och bra för Bengt och Anna,
och till sist var hela det vida Blådöpet uppodladt och lagdt under plog.
Men det där evinnerliga dikandet och vadandet i vallen och
dyjord var kantänka inte så värst hälsosamt. På sista tiden blef bröstet
på Bengt krassligt och tungt, så att han var inte karl att arbeta så
strängt och oförtrutet* som förr. Så fort han tog i färd med något
styfvare jobb, blef han andtruten och trött; det ena med det andra
gjorde, att han en dag blef tvungen att skaffa sig en drängkulsing.
— Si så, nu har »Blådöparen» blett högfärdig! Nu har han
stadt dräng te’ på köpet. Snart skaffar han sig väl piga och häst
och leggefjäravagn också! mente byamännen och runkade på
afund-sjuka skallar.
De kunde inte fatta hur väl Bengt behöfde drängen.
Men tjänstefolket är ju så besattandes dyrt nu för tiden, och enär
Bengt inte själf var riktigt kry och energisk, så gjorde det ena med
det andra att han inte kunde vara så särdeles punktlig mot sina
för-lagsmän i byn. Till på köpet måste drängen ut och exercera ett år,
så att mycket arbete blef eftersatt i Blådöpet. Men det värsta af allt
var, att torkan kom med frosten i släptåg och gjorde skörden, till
hvilken Bengt i våren salt silt hela och enda hopp, mycket dubiös
och klen. Rågen blef illa malad, hafren blef inte mera än kvarters-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
