Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lång, och hvad potatisen beträffade, så frös den och svartnade själfva
midsommarnatten.
När byafolket förnam denna ställning, trädde de tillsammans och
lade kloka råd.
— En ska’ få si, att vi få sätta te’ pengar på Bengt. Krasslig
ä’ han, högfärdi’ ä’ han och ingen gröda får han; tre barn har han
lagt sig te’. Ar och barn! Hva’ ska’ han ta’ pengar ifrå’! sa’ Sven
i Norrgår’n och var arg som en bålgeting.
— Ja, hur ska vi vända oss, för vi stå ju ute för honom lite’
te’ mans’. Den, som inte lånt honom kontanter, har ju stiget i
borgen för honom, så vi få nog attan te’ förlust hela tutten! skrek Måns
i Södcrgården.
Men Magnis i Mellangård satt oeh sög på sin pipa och sa’
ingenting,
— Hva’ menar du, Magnis? sporde de andra.
— Jo — sa’ Magnis — ja’ menar, att dä’ ä’ så bra ställdt för
oss som möjligt ä’. — Nu ska’ vi bara dräpa te’ å lagsöka Bengt,
så blir Blådöpet utmätt å vi knipa’t för en spoltstyfver. På dä’ viset
få vi oss ett par kofoder te’ mans om året där uppe, och Bengt har
gjort oss ett helsefyrs dundertag med sitt arbete i det gamla
Blådöpet. Alla år ska’ väl inte bli torkår, och Blådöpet ä’ i alla fall som
ett lökalann, uppgödsladt, dikadt och tillredt på folkavis. Bengt har
slitit som ett kreatur åt oss.
— Hej, Magnis, du ä’ då ingen vanlig dumbom, utan du talar
som en ängel och borde bli riksdagsman, äss folk kände dej rektilt
och visste hut. Nu gå vi bort te’ skolmästarn och låter skrifva
lagsökningera, och se’n gå vi hem te’ mett och drecker gök i glädjen!
— hojtade Måns i Söragård.
Och allt det där gjorde gubbarne.
Några dagar efteråt kom drängen hem från exercisplatsen. Han
såg blek och medtagen ut.
— Dä’ va’ så ohälsesamt i barackerna. Där ha’ dött ett par
stöcken i »gefteri», och flera ha’ var’t nära dö’en i andra smettesamma
febrar! sa’ drängen.
— Men hvarför häfva de in er i barackerna då? mente Bengt.
— Ja, säj dä’, den som kan! Där va’ en gammal korpral,
som sa’, att på attan år dog där inte mer är en beväringspojk, när
dom låg i tält, men se’n barackera kom te’ stånn, så stupa di som
fluger! upplyste drängen.
Efter ett par dar sjuknade allesammans Bengts barn in. De voro,
som sagdt, tre stycken, två pojkar och en flicka, och alla tre lågo nu
där uppe i Blådöpet och kiftade efter andan.
— Du får lof ge dej ner åt byn och skaffa skjuts och hämta
doktorn, grät Anna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
