Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Bengt satte i väg. Men när han kom till byn, släppte
gubbarne inte till någon skjuts åt honom. I stället delgåfvo de
honom några lagsökningar. Måntro, det kändes nog. Barnen döende
och så lagsökningarna till påbröd.
Bengt fick gå den långa vägen till läkaren och beskrifva
sjukdomen så godt han kunde.
— Det är difteri! Drängen har fört hem smittan från slätten.
Därom är intet tvifvel! förklarade doktorn.
I förtviflan raglade Bengt hem med den medicin han fick. Men
den halp rakt inte. Barnen slocknade och dogo det ena efter det
andra, så att när veckan var slut, var Blådöpefolket barnlöst.
Det var landets försvar, som på sitt sätt tog barnen, och
byamännen togo därefter frukterna af faderns möda och det rastlösa
arbete, som bröt hans hälsa.
De ropade in Blådöpet en dag för en ringa penning och
jubilerade åt sin affär.
Men när man frågar dem, livad det skall bli af Bengt och Anna,
svara de fulingarne:
— Åh, di ä’ ju unga folket, så di kunna nok bli te’ go’ nötta
på fattiggården, äss dä’ inte blir nå’ annan råd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
