Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var min tvärt med om, kantänka. Men under det käringarna
drucko och skvallrade därinne, tog den välsignade Kalle — hvile han
na sött i mullen — och tömde äpplapåsen samt hof honom i stället
full med potater.
Nå, käringen kom, gubevars, i sinom tid ner till torget, där hon
se’n gick omkring och frågte herrskaperna, om de velie köpa fina
extrakaner. Jo vars, där fanns nok många, som ville dä’, och till
sist fick hon med sig en hel skock till vagnen och löste opp säcken.
Jemine, hvilket lefvande och grin och skymfering där blef, när de
fingo skåda skorfviga potater i stället för extrakaner.
—• Kör du hem och lägg dig, stollakäring, skrek torgfolket.
Och hem flängde hon, och det kvickt. Hon var så ilsk och körde
så besatt, att dä’ blef aldri’ folk af hästen ifrå’ den dagen. Se’n låg
hon sjuk utå ilska i tre veckor — lofvad vare Kalle, som vi nu visat
den sista tjänsten.
Men ifrån den dagen var dä’ jag, som fick fara själf till sla’n.
Ho’ visade sig där aldri’ mer i sin lifstid, slöt Måns och såg så
innerligt belåten ut.
När så Måns slutat, reste sig skolläraren, som är en allvarsam
karl och stor kristen.
— Jaha, go’ vänner, med allt detta för ögonen anser jag det
tillbörligt, att vi önska, att jorden må ligga lätt öfver den fromme
och gode och hjälpsamme Kalles i Belseryd stoft!
— Amen! stammade vi rörda och mätta,
5G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
