Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
masat af till begrafning i grannsocknen. Det visste jag då i förväg
och var gla’ att få bli på enbeten med Jenny.
På vanligt friaresätt smög jag mig rundt omkring byggningen
och tittade in genom fönstren. Men där inne fanns ingen själ.
I detsamma varsnade jag att la’gårdsdörren stod på halfglänt,
och då begrep jag, att Jenny och pigan voro därute och sysslade.
— Djädringen ska’ ja’ inte lura på dom och höra hva’ di prata
om, tänkte jag. Och så ställde jag mej bakom dörren och lyddes.
Där fick jag minsann höra ett trefligt prat.
— Nå Jenny, sa’ pigan, du ska’ väl bli mor i Knaframålen hva’
dä’ lider? — Knaframålen var det hemman, som jag tatt mej an.
Var det då underligt, att det klack till i mej.
— Jo, ta’ i å dra’ där! Nähä du! Den där illmaringen går
bara å stryker efter mina medel. Ingel redigt lif ä’ dä’ i honom
heller. Han tänker mer på stutar och täckdike än på kärlek. Nä’,
ja’ vell ha’ en, som ä’ så gla’ ve’ mej, att ja’ kan vir’an om peke-
fingern, när ja’ blir geft. Husbonne vill ja’ va’, å såna där jord-
maskar å snåljoppar som Thure i Knaframålen kommer en ingen väg
mä’! bjäbbade Jenny.
Måntro, det var roligt för mej och få ett så’nt betyg.
— Nu pratar du synd! Du tar nok bukt på’n, när du får håll
i honom! invände pigan, som, efter hvad jag kunde förstå, var en
rejäl mänska.
— Ja’ vell inte höra talas om honom. Han har ju näsa, som
sir ut som en tidigpotata. Illa går lian mä’ bakbena och sir mer ut
som en körkestöt eller kolportör än som en friare. Nä’ tacka vell ja’
då Kalle i Brolyckan. Dä’ ä’ min pojk dä’ och honom ska’ ja’ ha’,
om ja’ rätt ska’ stå på hufvudet som på fölterna. Han kommer nok
hit i kväll, ska’ du få si! Och så gaf det leda trollet sej till att tralla:
»När lördagskvällen faller in,
Då kommer lelle vännen min.
Då sofver mor, då snarkar far.
Tjo hej! Så kveckt menuten far —
— Men hvarför håller du mä’ Knaframålarn, när du inte vell
vid honom?
— Dä’ finns väl inget roli’are än te’ å konstras mä’ karlar å ha’
dom på sina fem, grinade Jenny.
— Men Kalle i Brolyckan super ju och slåss.
— Tåla dej du! ja’ ska’ minsann vänja honom å mä’ bå’ dä’
ena och dä’ andra. Du ska’ si, att ja’ gör honom te’ ett lamm.
Knaframålarn kan dra in hakan och fria på annat håll. För ja’ och
Ringåsa ska’ bli Kalles te’ evig ti’, — dä’ har ja’ lofvat honom ....
Sen hörde jag inte mer. Ty i detsamma fick jag en sinkadus,
så att jag såg tusen solar samt förnam en röst, som skrek:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
